Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d*. En annan fabel om fåltherren.
Archilochi måaga poetiska utfall mot fåltherren, och i
syn-nerhet hans fabel om ’apan och råfven’ (fg. 52—59) voro snart
inom håren i de fiestas mun. Fåltherren sjelf kunde icke undgå:
att, fore sin ddd, erhålla kunskap om dem. Han vredgades,
och låt undfalla sig den hotelsen, att han sjelf vore sinnad att
spela råfven, den der drog sin vederpart i fordcrfvet. Då dik—
tade Arch. en ny fabel, i hvilken han låt fåltherren, efter
dennes egen onskan, ofvertaga råfvens roil, medan han fram-
F g. 152 B., som antingen innehåller den falska uppgiften, att
Arch. nåmnt poemet M argites (se vår anm. till fg. 7 4), eller der
Archilochi namo, efter B*s foreslagna emendation, biir forvandladt
till titeln på det bekanta lustspelet af Cratinus C^QX^°X0å)^ bafv»
vi helt och hållet uteslutit från Archilochi qvarlåtenskap. Det skulle
eljest haft sin plats i nårmaste sammanhang med nåstfoljande
fragment (74 b.).
till ’AvriXoxos] och alltså fornekar, att Arch. fdrfattat fg. 73, som dock
så fullkomligt år i hans anda. Vi veta ju också, genom bestamda intyg
af de Gamle, att Arch. fdrfattat ’lépax/o* eller dithyramber af det åldsta,
extemporerade slaget (bcnåmnda efter lut fiax/i, som i dem var
omqvå-det, liksom rtjyillai Hercules-hymnen; se fg. 104), denna enkia sångart,
som utan de omsvep, en konstlad smak bibragte, gick ’snorrått’ på
sa-ken (det visar sig nåmligen af hela sammanhanget i Pind. fg. 56B. att
detta år meningen med uttrycket cxo‘yoT*yf*a <£o»<fa’9 hvilket vanligtvisr
såsom i lexx. af Pas s., Mel in och Pape, orått tolkas ’ långstråckt,
ut-dragen, vidlyftig’), i motsats mot den sednare, konstmessigt ordnade
dithyramben, som egde Arion till upphofsman (Jfr. Hart. Pind. IV. 199).
Detta åldsta slag af dithyramben har, om icke uppkommit, dock tidigt
varit idkadt på det Archilochi fodelsed nåstgrånsande Naxos (Schol.
Pind. 01. Xlll. 25: o MvdaQoe iv fiiy jois vnoQXtjfianv iv
qrjoiy ivQt&tjvat nquiior di&vq a/upo y, ir di ngairy TiSSy
JtdvQu/upcjy Iv Srjfian, ivrav&a di b KoQiy&<p.); hvarfor det ickfr
blott varit Arch. vål bekant, utan ock otvifvelaktigt utofvadt af honom.
Som Arch. nu var den åldste, namnkunnige skald, som diktat
dithyramber, kan man icke undra derpå, att honom tilldelades fo rfa ttars kape t
af alla uråldriga’/o/faxjf**, som på sednare tider voro i bruk (Hephæst.
91.), och att man någon gång af misstag lat gå under benåmningen
’Archilochi lobakcher’ stycken, som vål voro hans, men tillhorde andra
gudakulter (Heph. 1. c.), t. ex. fgg. 102—3, hvilka synbarligen åro från
en Demeters-hymn. — Med innehållet af fg. 73 ofverensståmmer
Epicharmi (ur Philoctet. Se Athen. 1. c.): oix icn dt9vga/upos, ox%
i’da>(> nipf*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
