Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sicles stod, liksom min farfader Tellis, dfver de andra Parieme
i rikedom och anseende. I min fattigdom brås jag allenast på
min moder, slafvinnan Enipo1). Genom henne fodd till
torf-tighet, har jag stadse saknat fOrmågan så val att bevara, som
att samla fdrmdgenhet. Mitt rika fådernearf bortslosade jag på
tnrårdiga vånner, de lumpnaste parasiler (se fg. 183 och ant. till
fg. 114); och hvad som blef mig Ofrigt från deras klor, sedan
jag lårt inse den verkliga halten af slik vånskap, det gick
fdr-loradt i de åndlosa och fftrbittrade fejder, i hvilka jag sedermera
råkade icke blott med min fordna umgångeskrets, utan nåstan
med hela veriden, som deras fiendskap retade emot mig, och
*om jag trotsigt bjOd spetsen (Pind. Pyth. II. 99—101. Jfr.
noterna på sid. 70). Af noden drefs jag att hår på Thasus sdka
mig brdd och ett nytt fådernesland2). Jag anlånde hit i den
iågligaste tid, for att vinna egodelar. Thasierna grundlade just
sina kolonier och sitt herravålde på det guldrika fastlandet; och
enhvar, som dervid ville vara behjelplig, kunde i rikaste målt
ftkdrda guld och gods9). Men jag bråddes alltjemt
påminstac-kars moder: jag var alldeles utan fådgénie. Jag tånkte icke
det minsta på fdrvårf utdfver den tarfligaste utkomst; och sedan
jag emot ett knapt, dagligt brod lånte min arm till fdretag, som
gjorde alla omkring mig rika, återvånde jag hit, lika fattig, som
forut4). I min låtsinnighet alt låta fordelarne vid detta tillfalle
*) ilår anse vi nåmligen vara platsen for den, i Ael i an. V. H. X. 13.
om-talta, poetiska utgjatelsen af Archilochus, enligt hvilken man visste af
hans egen mun, on ’Eytnovs rio c fy rijg dot/ltjf.
*) Hår år platsen for en annan af Archilochi sjelfbekånnelser (Ael. 1. c.),
or* xarahrtojy TJaQoy dta mriar xai anoyiar rjk&fy tig Odffoy.
*) I forntiden hade Phoenicierna oppnat dessa guldgrufvor, som Thasierna
nu togo i besittning, och ur hvilka de håmtade omåtliga rikedoinar. Se
Curtius. II. 5.
4) Vi tro alltså, att Arch. fdrfattat denna dikt efter en forstå faltyenst i
Thrakien (då han fitervåndt till Thasus, for att der fasta sina bopålar),
men innan Thasierna råkade uti det stora Rriget på fastlandet, som
Tållades af infodingarnes allmånna och våldsamma angrepp
emotdeHcl-leniska kolonierna. Om vi antaga, att Archilochi forbindelse med
Neobule egt rum omkr. 670 f. Chr. eller vid skaldens 52 år (han kallar sig
sjelf yiQ(øy, då han forsla gången såg sin ålskade: Fg. 117 1), få vi
tidpunkten for denna dikts forfattande och for borjan af Archilochi sista
falttjenst i Thrakien — då han, ofvergifven af allt hopp om kårlek, ånnu
Tildare kastade sig in i krigets stormar och i bittra satiriska fejder mot
medborgrarne — forlagd till omkring 668 f. Chr. De 18 åierstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
