Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tig »jelft, om egna krafter och mede). Ty från detta besin*
d And ti på sig ftjelft t bvaruti det mera Jin ffcrr lUrt kann* si&
egen-dom liga art, går det annu sikr are fram på den bana, till hvilken
dens egen genius vinker det: det lår sig både att deslo vnrsarnmara
undvika opassaude Inter nch att smyeka sig med båttra smak, sedan
det skådat Hig sjelft i den epegel, som af des« nåsta blifvit bållen
framfor det. 1 storre eller mindre mån har hvarje grundligt
ofver-eattning&arbete detta goda med sig. End ant i fåvitsko kan inan
derfor« ifr±i mot ofveraattningar T rare sig från vidt fråmmande eller
nttra bealagtade tungomål. 1 ju etårre fraudskap tvenne språk stå
till hvarandra, desto mex-a tarfva* dem foljande, for att de skola
fftrblifva trogna så val det allm&nna »lligtlynnet, «om del egna gryt,
hvaraf de aro: denna mnerliga, mbordes btfkanUknp, «om de blott
kunna vinna genom otnsesidiga besok hos hvarandra (&j fifversåt*
tande till hvarandra); denim jetnna lillvext i Bjelfkannedøm, i
anli-tande af och fortroende till (.’gen styrka — kortligen, denna atJidse
fbrokade lifskraft, som ofver&ålinjngaverksamheten —* en yttring, i
sitt slag, af den komparAtiva språkforskningen — år så cgnad att
på praktisk vag tNltora dem. Vi kunna derfore icke undgå att
betrak la denna verksamhet såsom ett vigtigt* mede! for hvarje folk
båd« tilt att i språket berara den niuionala individualitet, som i
tidernas morgon danat detta samma språk, och lili att gora idiomet
delaktigt af den veridsmannaton, aom nutiden kråfver af ett organ
for den allmauna menskliga bildningen. 1 vår tid f deu i alla
rigt-ningar genomforda samfardselns tid, vinnea intet mede Jet afsondring;
utan ofversatlningBverksamhetens hafstång har inlet ny are språk»
litteratur ernfttt någon hogre lyftning, Ilettn Ur dun hoga betydelse,
som ofversaUuingarne ega i *åra dngar: en bJott underordnad fcr
den, som tillerkanne* dein i det bek&nta yttmndet, att de åro ,den
hogre kulturens jernbaner’, derfor att de med en haatighet, som
liknar ångans, fora oss genom de mest afliigsna folks vidstracktaste
litteriira rymder, utan någon synnerlig moda å vår sida. Ty den
k&nnedom om ett friimmande lands språkltga oeh jitteråra skaplynne,
som for v Urf vue genom blotta lugningen af ftfversattningar, ar foga
gru od ligare, an den bekantskap med sjelfva landet, hvilken man gttr
från coupévagnens fonster under ett iltåg från ena grknoen till den
andra. — Nu ar leaikografien val endast en sida af ofversåt tandet«
fcela vl&rf* En enda satsfoljd, nont från ett språk blifvit flyttad till
ett annat, erbjudcr natutligtvis i ofveraåttningsvag vida mera, ån
det digraste leiikou. Ty hon framter for oss icke blott en del af
det spiåkiigt materiella (nåmligen de lexikaliska språkdelar, som bon
npptagit), utan hon låter oss afven kaMa en bliek in i det, nom
hogre ar: i de båda språkens formella och syntaktiska
lifsverksam-het, eller i deras gr&inmatikaliska beskaffenbet. Men det, att att
lexikon meddelar alla de råiimnen, sotn tvenne språk* hela
form-och sats-bildaodc verksumhet behofver — att det år den brygga
tneliun tvenne språk, på hvilken de vetclvis kunna gå ofver till
hvarandra och, genom tillfållet att handtera fråmmande båfror och
aister, ISia kånna bvad da ega i «ina egna — det Sr ett
ordboks-arbetea hogsta betyd«lee.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
