Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådant, utesl utet från ordboken. Men ofta anvåndt i skaldeverker
och i hvardagsspråkets citater från desamma, ofvergiek del småningom
i prosans ego; och — for att icke tala om sednare prosaister —
det anvåndes af Plato utan forbehåll. Det synea osa alltså mera
beråttigadt till en plats i ordboken, an xoxog (der npptaget under
art. ,QroU’)} hvilket ord forst hos mycket sena prosaskribenter
(t. ex. Dion. Hal.), och det ganska sålian, gått ofver till prosas
från det poetiska språk, der det nåstan uteslutande harbemma.
Alltså hafva ntgifvarne icke konseqvent kunnat utestånga ,de
Grekiska skaldernas språkbruk’, hvad ord val et betråffar. Till och
med vid tolkningen af en så prosaisk handling, som att måtta (se
yMdUa i ordboken) borja de och sluta de artikeln med de
fore-trådesvis poetiska orden xoqspvvvcu och ftsøfovv, nnder det
att de fy 11a mellanrnmmet med de mera prosaiska orden in- och
ipmnXavat samt ixnJLqffOvv» — Låtom oss nn, å andra sidan,
betrakta ett litet stycke grekisk poesi. Vi afskrifva, t. ex., professor
Linders ofversåttning af Tegnérs epigram om Grekiukan (sig fW
iJLlqPMfjr yXdaoap), Det lyder:
2ov fådia Movo* SQtxtctå* Idtfj %aQiå<naxov av dy»
2oi <P oykoywva (p&éypata xal %aQimv.
ow ninXov sdvvs tisqI XQ°h lovopévij natg,
"Sig <foi voov (paiveia* qdi 1zd&og.
Med nndantag af substantivet avdq i forstå versen och af
ver-bet éiya$ i den tredje, forekommer i hela akaldestycket intet
ord, Fom af utgifvarne blifvit ansedt for så poetiskt, att det borde
ute8lutas från deras lexikon: alla de dfriga återfinnas i ordboken
under deras motsvarande svenska ord. Och hveai vill dock får»
neka, att ofversattningen år poetisk? Eller hvem vågar påstå,
att de två orden, avdfj och dvstr, gora ofversåttningen titt poesi?
Då således de fiesta ord i språket åro lika goda for prosaa, son
for poesien, synes osa utgifvarnes grundsats att i deras lexikta
forbise det poetiska språkbruket — åfven om de kunnat vara
konseqventa — icke fortjena berom. Detta hvad sjelfva ordforrådet
angår. Deremot vill ingen mindre, ån jag, klandra dem derfår, att
de icke anfort poetiska konstruktionssått eller enkom af akalderna
tillskapade epitheter. Slikt innefattas icke under den allmånna
språkskalt, som en ordbole har att framte.
Då vår anmålan redan blifvit så vidlyftig, måste vi nn
in-skrånka oss till att blott antyda några brister, som «vi eljest skulk
utforligare vidrort. Vi mena: 1) Bristande ord. T. ei. AnfalUbrig,
hvilket ord tvifreUutan har samma anspråk på upptagande i
ordboken , som det deri befintliga ordet ,F^rwartihrig\ — 2) Bristande
hanvisningar. Så, t ex., lyder en artikel: ,J&W, ae Medtityan*.
Hår borde åfven hånvisning hafva blifvit lemnad till artikeln
yMed-ålskare’. — 3) Uraktlåtet besvarande af hanvisningar. Vi blåddra,
t. ex., i ordboken och låsa: ^Kårleksband, se Kårlek’. Lydiga hån*
visningen, se vi hogre upp i spalten, hvarest under ,Kårlek’ ea
artikel af 34 rader forekommer: vi finna li kval intet, som kan aågas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
