Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
facit, qui dicat se nuper pueUae comam ob luctum abstulisse: quod scio mutasse
Terentium, ne externis moribus spectatorem Romanum offenderet. AU sedeo
var gångse hos manfolket i G re klan d, flona vi fdr dfrigt af Hom. 11. XX1I1
135—6, Aeschin. Or. adv. Ctesiph. ed. Heisk. 111, p. 605, men ånnu mer
af Aeliani V. H. VII 8 och Athenaei XV 675 a. 1 sednare tider synas
dock de Grekiska månnen hafva antagit Romarnes bruk: sePluLQu. Rom. 14.
Hos qvinnorna varade seden långre. Se Plat. 1. c. Cfr. Eurip. Hei. 1087.
— Samma sed, som hos Grekerna, var herrskande hos nåstan alla Orientens
folk. Om Perserna vittnar Curtii X 5, § 17 (SecL 16 extr. ed. Zumpt.).
om Egyptierna och Phoenicierna Lucia nus (de Dea Syria, 6)t om de till
Thebe forda Sidoniska qvinnorna Ovidius ,(Met. IV 545). For att Judarne
skulle, åfven i detta afseende, skilja sig från kringboende hedniska folk, blef
seden dem uttryckligen forbjuden (Deuter. XIV 1.).
Fg. 140 (94 B.).
Cfr. Demosth. de falsa leg. 189: nov d* åltt; nov tq an nov
anovdai; — Om saltets helgd hos de Gamle vittna många uttryck. Redan
Homerus (U. IX 214) benåmner det &*%ov ala. Saltet var det, som
for-tønade hafsvattnet dess renande kraft (Eustath. ad II. I 314. Apoll. Rhod.
IV 660—1); hvadan det också anvåndes vid lustrationer och andra heliga
ritus. Men and. Jtiatdaif*. fg. IU 7 ed. Dind. vdan ntQifåay, Ippalwr
akas Det blef en allmån symbol af familjens och husets helgd (med vordnad
nåmner ånnu Hor., Carm. II xvi 13—14, paternum salinum) samt af
gåstvånskapen; i hvijken betydelse Skt aldrafdrst moter oss på detta stålle
hos Archilochus. Det år allmånt kåndt, att saltet från urminnes tid har
haft samma betydelse i Orienten. Bland de grdfsta skymford hos
Osterlånd-ningarne år ,brod- och salt - forradffre’. Dschami (I. 1. LII 72) låter
Stor-Veziren i Egypten, som tror att han år bedragen af Josef, i sin vrede
sftgn tii denne: ,Efter njtUen måltid s’dnderbr&t du saltfatet’; hvilket uttryck
år ett slags parallelstålle till vår text.
Fg. 148 (76 B.).
Jfr. borjan af Corinthiern Sosicleas’ tal i Her od. V 92 supr.
JSid. 102, not.1).
Vi påstå hårmed ingalunda, att Stesichorus sjelf uppdiktat den i
patinodien beråttade sagan om Helenas blotta hamn eller skuggbild (qacfia
eller ttdwkoy), som i stållet for henne sjelf kommit till Troja. Denna saga,
ehuru påtagligen yngre ån den om Helenas verkliga bortforande, såges redan
vara beråttad af Hesiodus. Schol 1. Lycophr. 822: IIqutos ’Baiodos mgi
rtjs ‘Eléyrjs to tfdutkov nayrjyayf. Den derpå fdljande nppgiften ur
Herodotus, att ro iidojkoy avttjs evvinksvatv *AXi$avdQU) ini rrjy Tyoiay, saknar
dock all grund, såsom vi kånna af Herodotus sjelf, 11 112—120. Herodotus
beråttar blott, att Helena blef uppfångad i Egypten och qvarstannade der:
vidare vill han i 116 Cap. af Hom. 11. VI 289—92 (de derpå f61jande
citaterne af Od. IV 227—30 och 351—2 åro med tåmligen stor vlsshet att anse
såsom interpolationer) draga den slutsatsen, att Homerus må hafva hort
be-rettelsen om Helenas qvarhåilande i Egypten. Men redan det, att Herodotus
upptagit en beråttclse, enligt hvilken Helena aldrig kommit till Trqja, år en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
