Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
: 235
CorLMäÄ;
I Nattens haf jag öfvergifven trånar;
Mot kalla ’ hällen lutad: höstens vind
Bland brutna ekar genom bergen dånar,
Och jagar i sin kula skogens hind. ;
Ur fjällets barm den strida forssen svallar,
Och. skurar slå mot mossbelupna hallar,
; Och blixtar genomkorsa skogens flor;
Värnlös och trogen , arma turturdufva,
Hvad hägn kan nu min långa sorg förljufva?
: O Salgar! vet du, hvar din Colma bor?
Ur skyars dok träd fram, o Måne! Målen
J Nattens facklor, för min blick den ort,
Der Salgar slumrar, lyst af blyga strålen,
Der stormen ej hans tysta läger sport;
Der han från Jagtens mödor hvilar — Bågen
På busken bänger nedspänd: Hundar, frågen
Med trogna skall, om Jägarn vaknar snart?
Men ack! mitt rop ej utför kullen hinner
I strömmens sorl min matta suck försvinner,
Han äger icke nordanvindens fart!
Hvi dröjer Salgar? Har han glömt förbundet?
Här är det berg, den ek, den svällda ström
Der han, då Solen badar sig i sundet,
Mig möta skulle, lik en himmelsk dröm.
Hvart har Du irrat, ack! i öde dalar
Med dig jag ville fly ur Fädrens salar,
I ,dina fjät en blommig park upprann;
Lång tid fiendtligt våra ätter kämpat,
De stolta fräckt hvarandra förolämpat «=
Men Salgar, vi, vi älska dock hvarann?
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
