Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet, meddel. af C. C:son Bonde (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Karlen tycktes dock verkligen vara en
intrigmakare, som ville göra sig vigtig, ty då han,
oaktadt han förklarade sig vara missnöjd att ej blifva
personligen emottagen utaf mig, likväl infann sig hos
Grefve Essen, hade han nästan ingenting att omförmäla
och derefter blef det aldrig mera tal om denna sak.
Gatpojkarna fortforo emellertid med att nedrifva
Konungens proklamationer, man häktade en och annan
utaf dem, men jag vet ej, huruvida de erhöllo någon
slags bestraffning, jag har dock all anledning att
tro att i så fall deras enda straff bestod i några
näsknäppar, ty polisen är verkligen mycket dålig
och föga verksam och efter några få dagar glömde man
bort alltsammans. Som jag förut berättat häktades en
uppassare hos en gardesofficer hvilken sökte förleda
soldaterna att mörda sina officerare för att sjelfva
taga befälet och spela herrar, detta var fullkomlig
Jakobinism, men de hästgardister, till hvilka han
vändt sig, lockade honom med sig på en liten krog,
der de pryglade upp honom för att få kännedom
om hans planer, hvarefter de häktade honom och
öfverlemnade honom åt rättvisan. Tjenstemännens och
Adelns betjenter voro i allmänhet ganska opålitliga
och sysselsatte sig endast med att tala politik i
tamburerna och ansågo sig böra yttra sin tanke i
alla dagens frågor samt äfven tala derom med sina
husbönder, om de understundom kunde vara ganska qvicka
hade de likväl i allmänhet alltid en skef uppfattning
af sakerna, tjenstefolket var så bortskämdt, att
det verkligen var svårt att träffa på en rigtigt
bra betjent.
Innan jag fortsätter min berättelse måste jag
omtala en sak, som gjorde mig stora bekymmer; en
del af de häften, som innehålla de af mig skrifna
dagboksanteckningarna, hade vid revolution den
13 Mars utaf mig blifvit lemnade att förvaras af
Grefvinnan Piper, de då timade tilldragelserna hade
nämligen gjort mig misstänksam och jag fruktade, att
man skulle kunna vilja taga dem ifrån mig, okunnig
som jag då var, huruvida ej samma olyckliga öde som
drabbat Gustaf Adolfs familj, äfven skulle kunna
sträcka sig till hans farbror och faster, och att det
kanske ej blott var nödvändigheten, som föranledt
dessa händelser, utan att till äfventyrs man ville
skicka oss alla samma väg; det var ju också möjligt,
att någon främmande makt hade sin hand med i spelet
för att bemäktiga sig tronen för någon annan familjs
räkning, ty ärelystnaden kan locka till mycket. – I
tanke således att dessa mina anteckningar skulle
vara i säkrare förvar hos en enskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
