Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet, meddel. af C. C:son Bonde (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
person, lemnade jag en stor del deraf till Grefvinnan
Piper, som derefter gömde dem. Jag fruktade nu att
hon möjligen, då hon flydde från sin broders hus,
ej skulle hafva hunnit medtaga dessa anteckningar,
hvilka, om de blefvo funna bland hennes papper, skulle
hafva kunnat ytterligare kompromettera henne. Jag
kunde ju hafva all anledning misstänka att hon
uti sitt upprörda tillstånd haft annat att tänka
på än mina personliga angelägenheter; hennes ömma
tillgifvenhet för mig förnekade sig likväl icke, ty
före sin afresa nedlade hon sjelf det skrin, hvaruti
anteckningarna voro gömda, uti ett hål i den terrass
som omgifver huset, och det var ingen annan än hon
sjelf som kände gömstället, så att jag hade nog aldrig
fått återse mina anteckningar om det hade inträffat
att hon dött af förskräckelsen. Detta är för mig ett
tydligt bevis ej blott på hvilken utmärkt qvinna hon
är utan äfven på att hennes sinnesnärvaro var lika
stor som hennes ömhet för mig! Till följd af den
oro och förskräckelse som denna hemska tilldragelse
framkallade hos mig har det varit mig omöjligt att
förrän i Februari månad 1811 återtaga tråden i mina
berättelser och nedskrifva detta, hvarför jag också i
detta sammanhang kunnat omförmäla detta faktum. Då jag
var ytterst orolig öfver denna sak beslöt jag mig för
att öppna mitt hjerta för Konungen och heldre omtala
för honom att jag anförtrott ett hemligt skrin åt
Grefvinnan Piper, än att på något sätt kompromettera
henne. »Detta var ganska förargligt», sade han, »men
det är bäst att Ni talar härom med Klinteberg, som är
tillförordnad Justitiekansler och som nog uti största
hemlighet kan skaffa Eder skrinet tillbaka.» Då jag
under de senaste dagarna ej haft någon beröring med
grefvinnan kunde jag öppet tala med Herr Klinteberg
utan att behöfva frukta för att derigenom skada
hennes sak, han utlofvade att hålla saken hemlig
och jag tror nog äfven att han hållit sitt löfte,
ty ingen talade någonsin härom. Någon tid efteråt,
då man skulle borttaga förseglingarna, bad han mig om
nyckeln till skrinet, men lät mig strax efteråt veta,
att något sådant skrin ej stod att finna, jag trodde
då att det var uppbrändt och fick försöka trösta
mig deröfver, ehuru jag allt kände en viss saknad,
då det ju uti mina anteckningar bland allt annat
småprat, ändå fanns omtalad en och annan anekdot,
som ej saknade sitt intresse och som för allmänheten
vore okänd och som jag ensam varit i tillfälle att
kunna omtala. Då jag nu som bäst sörjde öfver att
så många års arbete gått förloradt, blef jag utaf
Grefvinnan Piper, sedan hon sluppit ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
