Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peter Cohorn. Ett nordiskt medeltidsminne i södra Frankrike, af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här inflyta. Redan de äldre danska historieskrifvarne
hade åtskilligt att förtälja om denna färd, men
det är först på senare tider en mera noggrann
redogörelse sett dagen. I de italienska arkiven,
särskildt i Milano, hafva flera hundra bref och
aktstycken påträffats och äfven i åtskilliga städer,
hvilka konungen berörde under sin resa, har man
i stadsprotokollen och andra handlingar funnit
upplysningar om färden, hvilken man kan följa nästan
dag för dag. År 1871 publicerade danska kammarherren
F. Krogh i tidskriften For Romantik og Historie en
berättelse med användning af detta nya material, men
det är först professor C. Paludan-Müller, som gifvit
en mera genomgående kritisk-historisk framställning
af hela resan, dess syfte och förlopp, i en uppsats i
Dansk Historisk Tidskrift (Raekke 5 Bd 2 1880–81). Ur
denna intressanta skildring meddela vi några drag,
som stå i samband med vårt ämne.
År 1474 den 9 Januari, söndagen efter Helga tre
kungars dag, drog kon. Christian ut från Segeberg med
ett ridande följe af omkring 150 personer, adelsmän
och tjenare. Till konungen slöto sig hertig Johan af
Sachsen-Lauenburg, Burchard grefve af Mülingen och
herre till Barby samt Ludvig grefve af Helfenstein. Af
konungens egne män nämnas tvenne lagkunnige Henrik
Sankenstedt och Herman Reinszberger, af hvilka den
förre i synnerhet tjenstgjorde såsom konungens orator,
enär han sjelf ej kunde tala latin. Såsom konungens
kansler medföljde prosten Albert Clitzing, som var den
vigtigaste politiske personen i konungens svit. Krogh
nämner en kaplan Nilssen och några andra andliga,
dock ovisst om de deltagit i färden. Resan skedde
till häst, kavalkaden räknade omkring 200 hästar,
af hvilka en del förde packsakerna. Alla deltagare
voro klädde i en slags pilgrimsdrägt af svart tyg med
svart kappa och prydd med påsydda hvita band. Men att
färden icke var strängt religiös, åtminstone innan
man kom närmare Rom, bevisas deraf, att resenärerna
deltogo i åtskilliga verldsliga förlustelser. I
ett afseende reste de dock som pilgrimer: de togo
klostrens gästfrihet i anspråk, hvilket i betydlig
mån minskade utgifterna, som i alla händelser
voro stora. Man finner hurusom kon. Christian,
som ständigt led brist på penningar, före resans
anträdande mot pant af egendomar och inkomster
upplånat stora summor. Respenningarne räckte likväl
ej till, ty på återfärden måste han låna ett par
tusen gyllen af hertigen af Milano. Rom var målet:
»Unnse pelegrination to Rome» benämner konungen sjelf
sin färd. Ryktet var utspridt att konungen skulle hos
påfven söka aflösning från en resa till den heliga
grafven, som han en gång i stor lifsfara skulle ha
lofvat, men resan hade långt mer politiska syften,
såsom Paludan-Müller mycket skarpsinnigt framhåller.
Efter ett besök i Ansbach hos kurfursten Albrecht af
Brandenburg, hvilken var rätt farbroder till konung
Christians gemål och den mest betydande personen i
kejsarens råd, drogo de i kurfurstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
