Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska talande vapen på 1200- och 1300-talen, af L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att i alla de anförda inhemska fallen afgöra, när
namnet är prius och när sköldemärket, lär icke vara
möjligt. Det sannolika är väl, att i några fall det
förra, i andra fall det senare är förhållandet. Om en
frälseman fått ett tillnamn, jag antager t. ex. Simpa
- fisknamn äro mycket allmänna tillnamn under
medeltiden, äfven för ofrälse -, så låg det ju nära
till hands för honom, att han, då han skulle taga sig
ett adligt vapen, lät vapenbilden bestämmas af det
tillnamn han förut hade. På samma sätt om en ofrälse
med tillnamn gick öfver till frälsestånd och fick
adlig vapensköld.
I ett fall som följande synes förnamnet ha framkallat
den motsvarande vapenbilden, då motsatta förhållandet
här ej är sannolikt. En man vid namn Spörff (sparf)
- förnamn hämtade från alla slags djur voro ju från
uräldsta tider allmänna i norden - förekommer i två
bref af 1396 (SRAP. II: 302-3); hans vid brefven
fogade sigill bär i vapnet bilden af en fågel, enligt
SRAP. III: 316: en sparf.
Jag vågar den gissningen, att ett liknande förhållande
äger rum i följande fall: Den gren af Folkunga-ätten,
som förde en ulf i vapnet, har till äldste kände
medlem riddaren Ulf Karlsson (d. 1281). Hans äldste
sonson hette Ulf (se K. H. Karlsson i Svenska Autograf
Sällskapets Tidskrift I: 232); hans farfar har kanske
äfven hetat Ulf. Har månne icke här vapenbilden tagits
af det i släkten brukliga förnamnet?
En ännu äfventyrligare gissning vågar jag komma
fram med. Den i det föregående under släkten And
nämnde domprosten Andreas hade en far, som äfven
hette Andreas (a. a.). Kanske denne eller hans far,
om äfven han hetat Andreas, då han skulle välja
sig en vapenbild, tänkt på att första stafvelsen af
hans förnamn var ett svenskt ord och så däraf lånt
idéen till sin vapenbild, hvarifrån sen i sin ordning
släktnamnet kommit. Detta fall skulle då i viss mån
erinra om det af Magny (a. a. s. LI) upptagna fall af
»armes parlantes», då »les armes furent parlantes par
les premières lettres ou par une seule syllabe du nom»
(nu kursiveradt).
Vid en öfverblick öfver de här anförda tillnamn, som
svara mot »armes parlantes», finna vi dem i mycket
olika användning, häntydande på att vi här hafva
att se de första begynnelserna till familjenamnens
användning. Än finna vi tillnamnet föregånget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
