Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Hans Henrik von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Essen drog sig nu i onåd tillbaka till det enskilda
lifvets lugn och tillbragte de närmaste åren
på sin sätesgård Vik i Uppland. Han infann sig
emellertid vid riksdagen i Norrköping 1800, där
han som t. f. riksstallmästare intog en framstående
plats vid kröningshögtidligheterna, men äfven vid
riksdagsförhandlingarna, åtminstone vid ett tillfälle,
synes hafva spelat en viss roll i egenskap af medlare
emellan regeringen och oppositionen på riddarhuset.
Under riksdagens lopp hade emellertid hans
administrativa förmåga ånyo tagits i anspråk,
i det han i april 1800 kallats att intaga den högt
ansedda och betydelsefulla posten som generalguvernör
i Pommern, hvilket ämbete han jämväl först efter en
viss tvekan mottog. Midsommartiden samma år tillträdde
han emellertid densamma och ägnade sig nu med nit
och intresse åt sin nya verksamhet. Särskildt synes
han till en början hafva riktat sina sträfvanden på
förbättrandet af Stralsunds fästningsverk, liksom
i allmänhet af provinsens försvarsanstalter. Att
hans omsorger härvidlag icke varit öfverflödiga,
skulle snart framtiden utvisa. De viktigaste
förvaltningsåtgärder, som eljest under hans styrelse i
Pommern vidtogos, voro först och främst lifegenskapens
upphäfvande samt därjämte införandet därstädes af
svenska lagar och författningar. Det ingick i Gusaf
IV Adolfs planer att helt och hållet söka införlifva
Pommern med Sverige, att förvandla det till en
svensk provins. Detta sistnämnda företag torde
ingalunda varit populärt i landet, men missnöjet
däröfver återföll uteslutande på dess upphofsman
konungen. Genom sin omutliga rättrådighet, sitt
ridderliga väsen och sitt hänsynsfulla uppträdande
synes däremot Essen i ovanligt hög grad ha lyckats
förvärfva den pommerska befolkningens sympatier och
högaktning, på samma gång han alltjämt vetat bevara
sin suveräns förtroende.
Gustaf IV Adolfs mindre välbetänkta ingripande
i den europeiska storpolitiken skulle emellertid
snart blottställa Pommern, denna Sveriges utpost
på kontinenten, för krigets faror. Sedan konungen
själf under nära ett år på ett föga ärofullt
sätt utöfvat öfverbefälet öfver den i Pommern
sammandragna svenska styrkan, öfverlämnade han
detsamma i september 1806 till Essen, som aret
förut befordrats till generallöjtnant. Till
närmaste man i befälet erhöll denne nu en annan
gustavian och f. d. öfverståthållare, den ryktbare
G. M. Armfelt. Dessa båda utmärkta män torde dock
varit af alltför olika skaplynne för att någonsin
kunna rätt förstå hvarandra och behörigen samverka;
den ene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
