Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Hans Henrik von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterligt lugn, klokt beräknande, försiktig, rädd
om sina soldaters hälsa och lif; den andre åter
eldig, rik på idéer och förslag, öfverdådigt djärf,
älskande faran och äfventyren. Denna bristande
Öfverensstämmelse dem emellan framträdde tidigt nog,
tillväxte alltmer och ledde slutligen till uppenbar
brytning.
I det längsta synes kejsar Napoleon ha sökt undvika
att komma i väpnad konflikt med Sverige, men,
omsider inseende omöjligheten att vinna Gustaf
IV Adolf på sin sida, lät han i januari 1807 en
fransk armé rycka öfver Pommerns gräns. Svenskarne
nödgades vika tillbaka till Stralsund, som inneslöts
af fienden. Under 2 månader varade belägringen, men
då i slutet af mars den franska härstyrkan befanns
hafva ej obetydligt hopsmält, förmådde Armfelt
visserligen ej utan svårighet den försiktige Essen
att låta göra ett kraftigt utfall. Detta kröntes
med framgång, och fransmännen tvungos att utrymma
Pommern. Underrättelsen om denna oväntade seger
mottogs med jubel i Sverige, och såväl Essen som
Armfelt belönades med generalsvärdigheten. Glädjen
blef dock icke långvarig. Fienden kom tillbaka med
förstärkta krafter och Öfvergick åter till anfall,
därvid den al Armfelt förda härafdelningen på grund
af sin anförares alltför stora djärfhet utsattes
för betydliga förluster. Essen lyckades dock med
den franske befälhafvaren sluta en vapenhvila,
som förband fienden att tillsvidare ej öfverskrida
Pommerns gränser.
Konungen kom nu själf öfver till Pommern och återtog
högsta befälet. Han förklarade visserligen sitt
välbehag öfver Essens uppförande och tilldelade honom
som ett tecken härpå riddaregraden af svärdsordens
stora kors men uppsade snart likväl i vanvettigt
öfvermod den slutna vapenhvilan. Följden blef inom
kort Pommerns eröfring. Redan innan denna tilldragelse
inträffade, hade emellertid Essen genom sitt manliga,
frimodiga uppträdande inför monarken, genom sina
bemödanden att rycka bindeln från hans ögon och
oförbehållsamt för honom blotta den afgrund, hvari
han genom vidhållandet af sin hittills följda politik
höll på att störta sig och sitt land, ådragit sig
dennes onåd. Ett häftigt uppträde skall hafva ägt rum
emellan dem i det ånyo belägrade Stralsund, hvilket
slöts med en order till Essen att begifva sig till
Rligen och där utöfva sitt generalguvernörsämbete. En
vecka senare fann konungen själf för godt att
undan fiendens påträngande öfvermakt anträda samma
färd. Kort därefter var äfven denna sista återstod
af Sveriges tyska besittningar i fransmännens våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
