Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom språksinnet och språkörat erhållas och utbildas genom
språköfningen.
Det i senare tid i vissa skolor införda
undervisningssättet att under sångundervisningstiden söka öfva hvarje
lärjunge särskildt har ett visst berättigande. Dock torde
denna art af undervisning, med fäst afseende på den korta tid
som är afsedd för sång, svårligen föra till det mål, som
bör vara skolans i afseende på sångundervisning, nämligen
hela ungdomsskarans öfvande och deltagande i sång samt
utbildandet af allas röst och öra, så långt sådant under
skolans sångtimmar låter sig göra. Det ligger i denna
undervisnings natur att hufvudsakligast fästa afseende vid
och utbilda välljudet hos de få sjungande, som den hinner
öfva, under det att sångens innehåll och ord,
hjärtestämningen, om icke alldeles försummas, dock i väsentlig grad
lämnas å sido. Äfven denna öfning afser mera att af
lärjungen utbilda en liten artist än att låta sången i sin
helhet, både ord och ljud, utöfva sitt förädlande inflytande på
hjärtat och karakteren. Försummandet af detta senare är
hufvudfelet hos vår svenska musikundervisning i skolorna.
Den samhörighetskänsla, som är ett så utmärkande,
välgörande och väckande drag, i synnerhet hos den allmänna
unisona sången, den finnes icke vid den sångundervisning
våra skolor i allmänhet gifva sina lärjungar.
Under läraremötet i Helsingborg 1890 yttrade
professor F. A. Wulff följande på tal om sångundervisningen
i skolorna: “Kan man tänka sig något mer afvita än att
i skolan låta ynglingar, nästan barn, sjunga tenor, bas och
sålunda nästan med säkerhet få sina röster fördärfvade,
såsom allt för ofta händt! — Kvartettsången i all ära, — i
sitt slag och på sin plats är den förtjusande, och vi svenskar
hafva bragt den till heder och värdighet af konst — men
den har gjort oss oberäknelig skada, ty det är den, som
ruinerat vår samfällda, unisona sång, liksom körsången på
orgelläktaren hotar att undantränga den enstämmiga
kyrkosången. Det vore beklagligt, om kyrkosången skulle ersättas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
