Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra på ett förnuftigare sätt.» Jag glömmer det
aldrig, pch det gjorde mig mera gott än ett dussin
spörapp.
Nan satt tankfull och vred omkring sin ceratburk
ett ögonblick, och mrs Hanna sade ingenting utan lät
denna idé rotfasta sig i den lilla rörliga själen, som så
snabbt uppfattade vad som föregick omkring henne.
— Jag tycker om det där, sade Nan om en stund,
och hennes ansikte med de skarpa ögonen, den
frågvisa näsan och skälmaktiga munnen antog ett mindre
trolskt uttryck. Vad gjorde tants mamma den gången
tant sprang bort?
— Hon band fast mig vid sängstolpen, så att jag
inte kunde komma ur rummet, och där fick jag stanna
hela dagen, med de små utslitna skorna hängande
framför mig för att påminna mig om mitt fel.
— Det, skulle jag tro, måste bota vem som helst,
utbrast Nan, som älskade sin frihet högre än allt annat.
— Det botade mig, och jag tror, att det skall bota
dig också, och därför ämnar jag försöka det, sade
mrs Hanna och tog plötsligen fram ett nystan grovt
segelgarn ur en låda i sitt sybord.
Nan såg ut, som om hon avgjort dragit det kortare
strået, och satt där betydligt snopen, medan mrs Hanna
band ena ändan kring hennes liv och den andra omkring
soffkarmen, sägande, då hon slutat:
— Jag tycker inte om att fastbinda ens en liten
hund, som burit sig illa åt, men eftersom du inte
har bättre minne än en liten hund, så måste jag
behandla dig som en sådan.
— Jag skulle helst slippa att bli fastbunden — jag
tycker om att leka hund; och Nan tog på sig en
bekymmerslös min och begynte att morra och huka
sig ned på golvet.
Mrs Hanna låtsade om intet, utan kvarlämnade
en eller ett par böcker och en näsduk att fållas, gick
sin väg och lämnade miss Nan åt hennes egna
funderingar. Detta var icke angenämt, och sedan hon suttit
ett ögonblick, började hon att försöka att binda upp
segelgarnet. Men det var fastbundet baktill vid bältet
kring hennes förkläde, varför hon begynte med knuten
på den andra ändan. Den lossnade snart, och Nan
kastade undan den och höll just på att kliva ut genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
