Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Major bredvid mig värre sårad än jag. Mitt ena ben
var brutet, och jag hade en kula i skuldran, men han,
stackars kräk, hade ena sidan alldeles uppsliten av
en skärva av den där fördömda bomben.
— O, Silas, vad gjorde du? utropade Nan och
trängde sig intill honom med ansiktet fullt av
deltagande och intresse.
— Jag släpade mig närmare och försökte att hämma
blodet med sådana trasor, som jag kunde slita av mig
med ena handen. Men det tjänade till intet, och han
låg där stånkande i gruvliga plågor och tittade på mig
med sina kärleksfulla ögon, tills jag tyckte, att jag
inte kunde uthärda det längre. Jag gav honom all den
hjälp jag kunde, och när solen blev hetare, och han
begynte räcka ut tungan, försökte jag gå till en bäck,
som låg en tämlig sträcka därifrån, men jag kunde
det inte, ty jag var stel och matt, och då avstod jag
därifrån och fläktade på honom med min hatt. Giv nu akt
på, vad jag säger, och när ni hör folk draga löst på de
dära rebellerna, så kom baresta ihåg, vad en av dem
gjorde, och skriv upp det till hans kredit. En stackars
karl i grå uniform låg inte långt, ifrån oss, skjuten
genom lungorna och kämpande med döden. Jag erbjöd
honom min näsduk till skydd mot solen, och han
tackade mig vänligt, ty i tockna tider som dessa bryr
man sig inte om att tänka på, vilket parti man
tillhör, utan baresta håller ihop och hjälper varandra.
Då han såg mig sörjande över Major och försökande
att lindra hans smärta, tittade han upp med ansiktet
alldeles betäckt av kallsvett och likblek av plågor och
sade: — Det är vatten i mitt flaskfoder, tag det, ty jag
kan inte ha någon nytta därav, och han slängde det
till mig. Jag kunde inte hava tagit det, om jag inte
haft litet brännvin i en fickflaska, och jag lät honom
dricka det. Det gjorde honom gott, och jag kände
mig lika uppkryad, som om jag druckit det själv. Det
är märkvärdigt, vad tockna småsaker kunna göra folk
gott ibland, och Silas gjorde ett uppehåll, liksom han
ånyo känt det trösterika i det ögonblick, då han och
hans fiende glömde, vad som söndrade dem, och hjälpte
varandra som bröder.
— Berätta om Major, skreko gossarna, otåliga att
få höra utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
