Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken annan tröst vi kunna finna i stället, och,
jag erkänner det, jag hade ingenting att svara
honom. Hvad återstår henne i själfva verket
också här i lifvet?»
»Det är sant,» bekräftade Marie sakta.
»Och tror ni inte; att jag förstår orsaken till
detta beslut? Den är helt enkel. Hon vill inte
försynda sig mot sin religion, men önskar icke
desto mindre döden så fort som möjligt ... Hon
vet, att klostret ålägger henne plikter, som öfverstiga
hennes krafter, och därför vill hon gå in i det!»
»Det är också sant,» svarade Marie.
Hon lutade ned hufvudet så långt öfver sitt
arbete, att Polaniecki icke kunde se mer än den
lilla hvita bena, som åtskilde hennes mörka flätor.
Hon tog därunder pärlor ur en liten ask, trädde
upp dem på sin nål och fäste dem därpå på sitt
broderi, ett litet arbete, som sannolikt var bestämdt
för någon barmhärtigshetsförsäljning; men nu
började den ena tåren efter den andra från hennes
ögon falla på pärlorna.
»Ni gråter?» utbrast Polaniecki.
Hon lyfte sina fuktiga ögon mot honom, liksom
för att säga: »Jag vill inte dölja mina tårar för
er ...» och svarade:
»Jag vet, att Emilia har skäl att handla som
hon gör, men jag beklagar henne!»
Under inflytande af den rörelse, som grep
honom, och därför att han icke heller fann ett
mera vältaligt bevis på sitt deltagande, tog
Polaniecki hennes hand och förde den för första gången
i sitt lif till sina läppar. Tårarna, som droppade
från den unga flickans ögonhår, runnö nu åter så
ymnigt, att hon måste stiga upp och aflägsna sig
ett ögonblick.
Polaniecki gick fram till de båda spelande, just
som hans värd i sötsur ton sade till Bigiel:
»Rubicon på Rubicon? Hvad skall man göra?
Ni representerar de nya lagren, ja de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
