- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
178

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kapitoliums massa, men dess längre bort belägna
delar badade i ett grönaktigt månsken, som
dessutom utgöt sig öfver coliseum och insvepte det i
ett silfvertöcken.

Då vagnen stannat utanför den ofantliga
cirkusens hvalfbågar, ställde Stas och hans hustru,
Swirski och professorn sina steg till den centrala
arenan, undvikande de under båggångarna hopade
spillrorna, brottstycken af pelare, bitar af friser,
tegelstenar och stenhopar, de här och där uppresta
stockarna. Under intrycket af tystnaden och
ensamheten, bortdogo orden på deras läppar. Mellan
arkadernas bågar kastade månen sina ljuskärfvar,
som orörliga tycktes insomna på arenans mark
eller hvila längs de spruckna murarna och upplyste
de i stenen urhålkade fördjupningarna samt
försilfrade mossan och murgrönan, som här och där
täckte de vittrade stenblocken. Byggnadens andra
delar, som omgåfvos af ogenomträngligt mörker,
väckte tankarna på något hemlighetsfullt och svart.
Verkligheten försvann midt i denna förvirring af
murar, arkader, ljusytor och djupa skuggor.
Jätteruinen tycktes mista sina verkliga konturer för att
ikläda sig drömmens obestämda och spöklika former,
sammangjuta sig till ett intryck af tystnad, skuggor,
månreflexer, vemod, tusen minnen af en lång ärorik
forntid, men uppfylld af lidande och blod.

Swirski var den förste, som talade med låg
röst:

»Huru mycket lidande! Huru mycket tårar!
Hvilket omätligt sorgespel! Man må säga hvad
man vill ... Men kristendomen döljer ändå i sig
en öfvermänsklig dygd ... Från den tanken kan
man inte frigöra sig!»

Han vände sig därpå till Marie och fortsatte,
liksom i en hviskning:

»Föreställ er nu den andra makten som åskådare:
en hel värld, millioner människor, järnhårda
lagar, en styrka, hvartill man aldrig förr sett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free