Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångbåt, visade prof på sin färdighet att kasta med olika
slags harpuner, o. s. v. I stället undfägnade vi dem med
smör och skeppsskorpor och andra läckerheter, en sup då
och då ej att förglömma. Härvid lemnade jag en gång,
oförsigtigt nog, hela buteljen, i hvilken nära hälften fans
qvar, åt en af de raskaste bland kajakmännen med tecken,
att han skulle dela med sig åt de andra. Han skrattade,
rodde litet afsides och drack sedan med ens ut allt
sammans. Jag blef mycket förskräckt, emedan jag befarade,
att mannen skulle blifva fullständigt berusad och sålunda
förlora den förmåga att noga afmäta och beräkna hvarje rörelse,
hvilken synes utgöra ett oundgängligt vilkor för rodden i
kajak. Snart visade det sig dock, att ingen fara var för
handen. Kajakmännen blef mycket högljudd och mer ifrig än
förr att visa sin skicklighet som harpunkastare, men rodde
fortfarande med full säkerhet i sin båt, oaktadt han på land
antagligen icke skulle kunnat stå på benen. Något likartadt
har jag hört berättas från Högasiens stepper. En fullkomligt
fotfallen kirgis sättes upp på en häst, och väl i sadeln är det
ingen fara att han faller af.
Det inre af fjorden Kangerdluarsuk omgifves af trenne
höga berg: Iviangusat (2817 fot), Nunasarnausak (2400′)
och Kitdlavat (4081′),[1] det sistnämnda kallas af danskarne
Redekammen på grund af bergets i en mängd fristående
toppar söndersplittrade, kamlika krön. Carl Giesecke
besteg tillsamman med danske handelsbetjenten Sören Graae
en af de sydligaste topparne af Redekammen den 16 augusti
1806 och byggde åt sig på dess spets en »Ruhebank»,
vid hvilken han inhögg ett C som minne och vittne om
sin farliga bergklättring. Samma svårtillgängliga ställe
besöktes sjuttio år derefter, den 27 aug. 1876, af Steenstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
