Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den inre farleden mellan kolonierna är för geologen
af intresse för den likhet landkonturerna här ega med
landkonturerna i Norges skärgård. Likadana kala, upptill
skrofliga och söndersplittrade, lägre ned af isen afrundade
gneisberg, afbrutna af trånga dalar och djupt i landet
inskjutande fjordar möta oss i båda landen. Endast skog
saknas här fullständigt. När man seglat fram i
Sydvest-Grönlands skärgård under en natt så härlig som den, vi
nu hade, och när man tillbragt mången kall sommarnatt
vid nordliga Norges flerstädes ganska skogrika kuster, så
bringas man lätt på den tanken, att skoglösheten här
hufvudsakligast beror derpå, att nordens härdiga träslag ännu
ej hunnit utbreda sig till denna del af jordklotet.
Visserligen erinra de tallösa isbergen derom, att en geologisk
period herskar i Grönland, som länge sedan afslutats på den
skandinaviska halfön, och varnar mot slutledningar, som
endast stödja sig på intrycket från en enda, af väderleken
gynnad sommardag eller sommarnatt. Men man har i alla
fall svårt att ange någon orsak, hvarför ej de träslag, som
längs Lenas och Chatangas floddalar, i Sibiriens hårda
luftstreck, spridt sig bortom 70° à 71° n. lat., d. v. s. till en
nordlig breddgrad vida högre än t. ex. Noursoak-halfön,
skulle kunna trifvas och, liksom i Sibirien, växa upp till
grof skog åtminstone i skyddade dalar vid SV. Grönlands
kuster.
På ett ställe af vägen inomskärs, mellan Julianehaab
och Ivigtut, hade ett stort isberg fullkomligt spärrat ett
smalt sund, der enligt »lotsen» den vanliga farleden går.
Men der inga ordentliga sjökort finnas, tvekar man ej
att, om så behöfves, med lodet i hand och utkiken i
salningen leta sig en ny väg bland klippor och skär, och detta
går med nödig omtanke lättare och bättre, än sjömannen
från behörigen upplodade och utprickade farvatten torde
förmoda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
