Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla de fyratio, med stor kostnad till Spetsbergen
upptransporterade renarna rymde ett par dagar efter det de
blifvit landsatta. Trenne transportfartyg blefvo instängda jemte
hufvudexpeditionen, hvarigenom den medförda, för den
egentliga expeditionen rikligt tilltagna provianten blef otillräcklig,
o. s. v. Den slädexpedition, som skulle afgå mot norden,
måste derföre företagas utan biträde af renar och under
opåräknadt svåra förhållanden, för hvilka jag dock ej här
kan närmare redogöra.[1] Den afgick i alla fall från
vinterqvarteret den 24 april 1873, framträngde med stor möda till
Sjuöarna, men nödgades der till följd af isens ojemnhet vända.
Återvägen togs längs Nordostlandets nordkust till
granskapet af dess nordostligaste udde och derifrån tvärs öfver
inlandsisen till Wahlenberg-bay i Hinlopen strait. Det är
naturligtvis endast denna senare del af slädfärden, för hvilken
det kan komma i fråga att här redogöra.
Partiet bestod af Palander, mig och 9 man med två långa,
temligen tungt lastade slädar. Såsom vidfogade kartutkast utvisar,
började isvandringen från nordöstra delen af Nordostlandet på ett
ställe, der inlandsisen slutar mot hafvet med en föga brant
sluttning. Uppforslingen af våra tungt lastade slädar gick raskare och
med mindre svårighet, än vi väntat, men färden vidare afbröts
snart för en stund af ett vådligt äfventyr, som visade oss, att vi
nu beträdt en mark, full med faror, visserligen ej oväntade, men
dock vida svårare än jag förmodat. Vi hade nämligen knappast
framgått på isfältet ett tusental alnar, innan en af manskapet
försvann under den på detta ställe alldeles jemna isen, och det så
hastigt, att han ej ens hann uppgifva ett rop om hjelp. Då vi
förskräckta blickade ned i det hål, som vid hans fall bildades i det
tak af packad snö, som täckte klyftan, funno vi honom hängande
i draglinan, öfver en djup, förut af ett tunnt snöhvalf fullständigt
dold afgrund. Några ögonblick derefter var han åter upphissad,
oskadd och oförfärad, men något förvånad öfver sitt äfventyr;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
