Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inlandsisen utmärkt med en punkterad linie, och på de ställen, der
vi uppslogo vårt tält på aftnarne, är datum utsatt.
Vi gingo först ett litet stycke mot söder för att kringgå en
sträcka ojemn is, och veko sedan af mot öster. Redan samma
eftermiddag fingo vi veta hvilken ansträngande vandring, som
förestod oss, ty ehuru den is, öfver hvilken vi gingo, icke erbjöd allt
för stora svårigheter för framfärden, och ehuru vi voro dubbelt så
många, som vi framdeles skulle bli, måste vi dock hvila litet
emellan. Dertill kom, att vi ännu icke hade någon öfning i att packa
våra slädar. Dröjsmål förorsakades derför oupphörligen af att en
eller annan småsak tappades under slädarnes våldsamma rörelser,
så att surrningarna måste göras om; dessutom gjorde vi den
sorgliga upptäckten, att våra sulor af kabelgarn icke motsvarade sitt
ändamål, då de redan efter ett par timmars vandring voro utslitna,
så att vi sedan nästan vid hvarje rastställe måste laga dem. Vi
hade hoppats att ännu samma afton kunna hinna till den första
nunatakken a, i hvilket fall vi hade sluppit låta de fyra grönländare,
som icke skulle följa oss hela tiden och derför icke voro försedda
med tillräcklig utrustning, sofva på isen. Emellertid voro vi redan
kl. 8 på aftonen till den grad uttröttade, att grönländarne föredrogo
att tillbringa natten der vi voro, hvilket ock var nödvändigt på
grund deraf, att en tät kall dimma så småningom hade dolt alla
omgifningarna för oss.
I vårt tält hade vi det varmt och godt, under det
grönländarne i det andra tältet, hvilket icke var försedt med golf, ledo af
kölden. Det dröjde temligen länge, innan vi nästa morgon voro
marschfärdiga, och då voro vi åter omgifna af en tät dimma. Vårt
enda rättesnöre var derföre kompassen, men på en terräng sådan
som denna med otaliga hinder, var den en ganska medelmåttig
vägvisare. Också dröjde det icke länge, innan vägen spärrades för
oss af en elf, som var för bred att hoppa öfver och för djup och
strid att vada igenom. Lärda af erfarenheten från Nordenskiölds
isvandring, veko vi genast undan för den, följande elfvens lopp
nedåt, och länge dröjde det icke, innan vi kommo till ett ställe,
der den störtade ned i ett lodrätt hål i isen, bildande ett präktigt,
brusande vattenfall. Fram emot middagen blef dimman så tät, att
vi endast kunde se tjugo steg framför oss, och vi hade kommit in
på mycket dålig is, utan att vi kunde se huru vi skulle komma
derifrån igen. Jag fruktade för att om vi gingo framåt, vi lätt skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
