Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i stora elfvar. Dessa sökte sig väg till fördjupningarna i isen,
hvilka liknade dalgångar, och försvunno först långt derifrån i
lodräta hål i isen. Dessa elfvar tvungo oss ofta att göra långa
omvägar. De mindre vattendragen brydde vi oss deremot icke om att
kringgå, utan vadade tvärs igenom dem, men det kunde dervid
naturligtvis icke undvikas, att både vi och packningen blefvo våta.
Hvad isens yta angår, var den mycket skroflig och besatt med skarpa
nålar, hvilka förstörde våra fotbeklädnader och förorsakade
smärtsamma sår på våra händer, hvar gång vi voro så olyckliga att
snafva, och det gjorde vi ofta.
Från omkring 2,000 fots höjd voro isens ojemnheter till en
del täckta af ett djupt snölager, och här mötte oss nya svårigheter.
Det var mycket mödosamt att draga slädarna genom den mjuka
snön, i hvilken de, så väl som vi sjelfva, sjönko djupt ned för
hvarje steg. Öfver klyftorna låg snölagret som bryggor, hvilka vi,
för att slippa omvägar, använde till öfvergångar. På sina ställen
kunde dessa bryggor bära oss, men lika ofta brusto de, då vi
försökte gå ut på dem. Under dessa omständigheter vidtogo vi
alltid det försigtighetsmåttet att binda ett rep mellan oss fyra och
slädarna, och våra tältstänger fingo tjenstgöra som alpstafvar. En
af sällskapet gick förut, utan att draga någon släde, och med 4 till
5 famnars mellanrum kommo de andra, hvar och en begagnande
sin tältstång att undersöka marken med. Föll någon igenom,
förorsakade det naturligtvis uppehåll, då de andra icke kunde gå vidare,
innan han var på benen igen; föll han djupt ned, måste de andra
komma honom till hjelp och draga upp honom med repet. På
några ställen var isen så fårad af remnor, som löpte i alla möjliga
riktningar, att vi på länge ej kunde få något fotfäste på snön, som
bildade ett förrädiskt täcke öfver det hela, och på vattenrik is
bildade sig på många ställen stora pölar af snöslask, som nådde oss
upp till knäna. I utkanten och i närheten af fjell hade isen ett
mörkt utseende, härrörande från de sand- och lerpartiklar, som här
öfverallt fylde fördjupningarna. Det är dock omöjligt att gifva en
uttömmande beskrifning på isens yttre, hvilket oupphörligen
förändrade karakter och öfverraskade oss med nya, hittills okända former.
Öfver en sådan terräng gick alltså vår väg. Det gälde alltid
att finna farbar is, och vi gingo hellre långa omvägar än öfver
en klyftrik och ojemn sträcka, men det var mycket svårt att finna
den bästa isen, då vi i brist på höjder endast kunde öfverskåda ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
