Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stund derefter uppstod återigen en storm från OSO med hårda
vindkast och alla öfriga kännetecken på de i Grönland så bekanta
sydoststormarna, hvilkas uppkomst kapten Hoffmeyer sökt förklara
på ett mer tillfredsställande sätt än förut skett. Det egendomliga
med denna storm var, att den icke, som händelsen är vid kusten,
åtföljdes af högre temperatur, ty termometern visade blott — 2° C,
men då vi befunno oss på en höjd af 3,520 fot öfver hafvet,
öfverensstämde detta ju också med Hoffmeyers teori. Så länge stormen
rasade, hördes ett egendomligt hvisslande ljud, som uppstod
derigenom, att vinden, då han blåste fram öfver den oändliga isytan,
sopade snö och ispartiklar framför sig. Denna natt var den enda
på hela resan, då vi kände någon köld i våra sofsäckar. Kl. 2
på morgonen den 3 augusti hade stormen rasat ut, hvarför vi
genast bröto upp och drogo vidare.
De följande dagarne var vädret vackert, och det gick raskt
framåt, i synnerhet den 4 augusti, då vi tillryggalade 2¾ mil i
rak linie, den längsta dagsresan på hela vandringen. Vår
sinnesstämning blef nu efter hand bättre, allt efter som vi närmade oss
kusten, och till och med grönländaren, som hittills ständigt gått
mycket nedslagen, utan att säga ett ord, började se situationen i
ljusare fårger. På e. m. medtogo vi den proviant vi nedlagt i
depot den 17 juli; vi hoppades att ännu samma afton uppnå
hufvudtälten, men kl. 8,30 måste vi uppgifva försöket, då vi nu åter
blefvo inhöljda i en ogenomtränglig dimma. Dimman fortfor ännu
följande dag, men vi beslöto dock att göra ett försök att uppnå vår
qvinnobåt, ty provianten kunde ej räcka många dagar. Dertill
kom, att jag började frukta för att qvinno båtbesättningen, trött på
att vänta, lemnat det ställe, der vi gingo in på isen, i den tro att
vi hade omkommit. Visserligen hade jag med afsigt låtit dem vara
i okunnighet om, hur länge vår resa skulle räcka, men för den,
som känner grönländaren och vet hur litet tålamod han eger och
hvad han kan göra blott för att följa ögonblickets ingifvelse, måste
en dylik tanke ligga ganska nära. Med denna eventualitet för
ögonen hade jag visserligen, innan vi begåfvo oss på vandringen,
låtit Habakuk föra sin kajak öfver till den sidan af vattnet, der vi
gingo upp på isen, och lemna den der, för att vi, om grönländarne
hade gått sin väg vid vår återkomst, dock skulle kunna få bud
till närmaste koloni, men å andra sidan var det ej så säkert, att
grönländarne låtit den ligga qvar, och det visade sig ganska riktigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
