Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besvärligt att draga upp dem igen, om det visat sig, att vi voro
på orätt väg. Två af oss gingo för att undersöka terrängen, och
för att återfinna slädarna uppehöllo vi förbindelsen oss emellan
med hjelp af pipor, som hördes på ett förvånande långt afstånd
genom dimman.
De utsände återvände med den underrättelsen, att vi
inkommit på en alldeles okänd terräng, en mindre behaglig
upplysning för oss, som hoppats att samma dag uppnå vårt varma,
rymliga tält och vårt rikliga proviantförråd, hvilket vi voro i så stort
behof af. Åt hvilket håll vi skulle gå för att komma till vår
qvinnobåt, kunde vi icke bestämdt afgöra, men af de framför oss
liggande bergens höjd, samt af den riktning i hvilken vi trodde
oss ha gått den sista dagen, slöto vi, att vi voro vester om
qvinnobåten och att vi alltså gått för långt.
Efter en stunds rådplägning gingo vi ned på förlandet, der
Kornerup och Groth stannade vid slädarna, under det jag gick i
nordostlig riktning längs iskanten. Jag medtog Habakuk, hvilken i
dessa mer bekanta omgifningar återfått grönländarens skarpa sinnen,
bland hvilka lokalsinnet är det mest utvecklade. Vandringen var
mödosam, ty på isen kunde man för det mesta icke gå, då den på
många ställen hade en lutning af ända till 50°, och nedanför lågo
moräner af mjuk lera och sand, der många elfvar måste genomvadas.
Efter omkring 2 timmars förlopp hade vi ännu icke fått syn på
vårt tält, och jag var derför nära att vända om till slädarna, i tro
att vi kommit på orätt väg, då jag plötsligen hörde Habakuk,
hvilken på resan varit så tyst och inbunden, uppgifva ett
glädjetjut. Från ett litet fjell, som vi bestigit, upptäckte hans skarpa
blick genom dimman våra tält, och våra rop satte snart lif i lägret.
Qvinnobåten sattes i vattnet för att hemta oss, hvarefter
grönländarne mottogo oss med oändligt jubel och tryckte upprepade gånger
våra händer, ty de hade för länge sedan trott, att vi omkommit i
den så fruktade isöknen. Några grönländskor åtföljde genast
Habakuk för att hemta Kornerup och Groth, och dessa ankommo kl.
10 på aftonen till tälten, der de fingo samma emottagande, som
kommit oss andra till del.
Vi hade således välbehållna kommit tillbaka, och vår glädje
var stor öfver att vi utan olyckor genomgått de faror, på hvilka
vår resa varit så rik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
