Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till och med ganska små växter, såsom Silene acaulis,
Saxifraga oppositifolia och Cassiope hypnoides, gjorde genom sin mängd,
sina lifliga färger och näpna former en mycket god effekt. På
fuktiga ställen vid fjellets fot fans Armeria sibirica, och till och
med på nunatakkens högsta topp öppnade den lilla grönländska
vallmon, Papaver nudicaule, sina blekgula kronblad för att uppfånga
några af solens sparsamma strålar. Der funnos inga ettåriga växter.
Sannolikheten att påträffa djurarter, som verkligen hafva sitt
hem på nunatakken, är ännu mycket mindre än utsigten att påträffa
växter med hvilka detta är förhållandet. Vi blefvo derför mycket
förvånade, då vi funno en liten fogel, en fjärilslarv och tvenne spindlar.
Fogeln var, så vidt vi kunde se, en Saxicola (œnanthe) eller
någon dylik. Den såg mycket förskräckt och bortkommen ut och
hade säkert blifvit hitförd af den våldsamma snöstormen. Vid
kusten häckar Saxicola och är der temligen allmän.
Fjärilslarven hör, enligt professor Schiødte, till slägtet Noctua,
hvaraf talrika arter finnas vid kusten. Moderdjuret har möjligen,
liksom fogeln, kommit till nunatakken alldeles ofrivilligt.
De två arachniderna synas vara af större intresse. De voro
mycket lifliga djur, hvilka, clå vi ville fasttaga dem, sökte slsydd
mellan stenarna. Enligt kand. mag. W. Sørensens undersökningar
äro de en fullvuxen och en ung hona, som hade en tid qvar till nästa
hudombyte. De höra antagligen begge till samma art och till slägtet
Lycosa (sensu stricto. Thorell.), och tyckas ej finnas bland förut
beskrifna arter. Om de hafva sitt hem på nunatakken, måste de
naturligtvis ha något att lefva af, men vi sågo hvarken till mygg
eller poduror eller dylika smådjur. Jag vill dock erinra derom,
att det mycket dåliga vädret omöjliggjorde noggranna undersökningar
och måste bidraga till att djuren höllo sig dolda, i fall de verkligen
existerade.
Den flora, som herr Kornerup här beskrifver, bör ej
förvexlas med den isflora, som min följeslagare på 1870
års expedition, dr. Berggren, först upptäckte och af hvilken
professor Wittrock lemnat en intressant skildring.[1]
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
