Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för mig dessa lager samt skulle påtagligen icke haft något
emot, om tiden tillåtit honom, att äfven denna sommar
utföra liknande arbeten. Tvärt om förklarade han flere
gånger, att han nästan afundades mig, som skulle få egna tiden
åt^en så intressant sysselsättning. Men afunden, om man
så får kalla den, var ömsesidig, ty i min håg lekte ett
deltagande i isvandringen ej mindre starkt, ehuru jag för
den skull visserligen icke ville uppgifva undersökningarna
vid Wajgattet. Förhållandet kunde derför ej ändras, och
vid det lilla utliggarestället Ujaragsugsuk skulle jag jemte
Hamberg samt två i Godhavn förhyrda grönländare lemna
Sofia och tills vidare pröfva tältlifvets omvexlingar. Vädret
var soligt och vackert, nästan lugnt, och vi hade under
färden tillräcklig sysselsättning med att göra i ordning den
utrustning, som vi skulle medföra. Nordenskiöld såg sjelf
igenom proviantlistan och påpekade ett och annat, som vi
glömt.
Att vi vid Skandsen mötte Hans Hendriks båt samt
att vi här för första gången fingo göra bekantskap med
denne märklige man är redan af Nordenskiöld omtaladt
(sid. 109). Men då Hans Hendrik[1] i redogörelsen för
färden till Kap York ofta kommer att nämnas, torde en
framställning af hans vigtigaste lefnadshändelser här vara
på sin plats. Han omnämnes först i Kanes redogörelse
för dennes färd till Smith Sound 1853—55. Hans var då
19 år och blef i kolonien Fiskernæs förhyrd att deltaga i
expeditionen såsom jägare och hundkörare. Han visade sig
såsom sådan utomordentligt framstående och bidrog
derigenom i hög grad till att expeditionen icke led värre
förluster än som skedde. Men när Hans på våren 1855
sändes af Kane från fartygets öfvervintringsplats i
Rensselaer Harbour till eskimåbyn Etah för att under der
rådande hungersnöd hjelpa eskimåerna vid hvalrossjagter —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
