Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet när det var ebb, så att båten måste släpas ett längre
stycke. Härvid hjelpte oss vanligen flertalet af grönländarne
på stället, hvilka vid sådana tillfällen till belöning erhöllo en
»dram», tobak o. s. v., och att de härmed voro belåtna
inses utan vidare deraf, att de voro mycket påpassliga, då
vi skulle ge oss ut eller då vi kommo åter.
Första dagen af vår vistelse vid Ujaragsugsuk skedde
ingen längre utfärd, utan blott orienterande vandringar i de
närmaste omgifningarna. De sedimentära lagren upphöra
vid ungefär 800 meters höjd, och derefter vidtaga
basaltfjellen, af hvilka några äro ganska höga. Det i söder
belägna Igdlorsuausak når sålunda (enligt Steenstrup och
Hammer) en höjd af mer än 700 meter (2,364 fot) och i
nordvest finnas till och med höjder på 1,316 meter (4,432
fot). Uppifrån sluttningen har man i klart väder den allra
härligaste utsigt öfver Wajgattet och Nugsuakhalfön samt
fastlandet i öster med skymtar af inlandsisen. När sjön
var spegelblänk och Torsukataks isström nyligen »kalfvat»,
kunde nästan hela Wajgattet vara packadt med isberg,
hvilka i solbelysningen togo sig obeskrifligt praktfulla ut
mot det blåa vattnet. Öfver dem syntes Nugsuakhalföns
sluttningar och snöbetäckta bergstoppar. Ej sällan plöjdes
Wajgattet af flockar af hvalar, hvilka i sin mån bidrogo att
gifva taflan lif. Några kolossala isberg hade stött på grund
ej långt från stället och qvarstodo under hela vår vistelse
här. Eskimåerna blefvo alltid mycket oroliga, deras muntra
glam tystnade, och de rodde med fördubblad ifver, när jag
vid utfärderna styrde allt för nära de i sina många
färgskiftningar praktfulla isbergen. Men intet här i verlden är
fullkomligt, och njutningen af den natursköna utsigten
minskades i någon grad genom myggen. Eedan första dagen
funno vi det nödvändigt att anlita myggnät och handskar,
och under soligt väder kunde de små djuren i längden blifva
ganska besvärliga. Mig generade de dock ej på annat sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
