Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådde masttoppen. Seglen ansågo de för hudar. Deras
uppmärksamhet fästes derpå åter på båten, och som timmermannens
hammare och spikar ännu voro qvar, visade vi dessas användning. Ej
förr hade de insett det, förr än de önskade erhålla dem, hvarpå de
begåfvades med några spikar. De följde oss nu till sidan af
fartyget, hvarifrån en fallrepstrappa var uthängd, och vi visade dem
huru man skulle klifva upp, men det dröjde innan vi kunde förmå
någon att göra försöket. Slutligen gick den äldste, som hela tiden
varit deras ledare, upp för stegen och följdes af de öfriga. De
nya under, som nu omgåfvo dem på alla sidor, gåfvo anledning till
upprepad förvåning, hvilken alltid efter något uppehåll gaf sig luft
i ett högt och hjertligt skratt.
Det vanligaste utropet af förundran var Heigh, yaw! och om
något i deras ögon särdeles märkligt ting framkallade det,
upprepades den första delen af utropet många gånger med särskild
snabbhet och eftertryck, hvarvid de utsträckte sina armar och
tittade på hvarandra med vidöppna munnar, liksom i andlös
bestörtning.
Deras kännedom om träd syntes vara inskränkt till någon
buske af dvergartad växt[1], hvars stam ej var tjockare än ett
finger, och de visste följaktligen icke huru de skulle uppfatta
timret, som fans om bord. Utan insigt om dess vigt försökte två eller
tre af dem vid olika tillfällen att lyfta upp reservmärsstången,
påtagligen i afsigt att föra den med sig(?), och så snart de blifvit
vana vid folket rundt omkring, visade de den åstundan att komma
i besittning af hvad de sågo, som är så vanlig bland vildar. Det
enda, som de tycktes skåda med förakt, var en liten tax, hvilken
de utan tvifvel ansågo såsom för liten för att kunna draga en
släde; deremot studsade de tillbaka liksom af förskräckelse, då de
fingo se ett svin, hvilket var af Shetlandsras, med spetsiga öron
och grym uppsyn[2]. Då detta djur grymtade blef en af dem så
förskräckt, att han blef illamående och icke gaf sig ro förr än han
kommit från fartyget.»
Ross beskrifver derefter åtskilliga yttringar af deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
