Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtta på qvällen. Efter ett par timmar lättade tjockan, och
vi fingo då på isen se tvenne björnar, en på hvardera sidan
om fartyget. Troligen hade de varit der länge, så att de
hunnit vänja sig vid fartygets närvaro och voro derför nu
ej rädda. Den största bestämdes för Kolthoff, hvilken i
den lilla båten rodde mot honom, der han stod på kanten
af isen. Björnen blef något orolig, vädrade, satte sig på
bakbenen och började slutligen gå undan längs iskanten.
Men nu hade Kolthoff hunnit inom skotthåll och sköt.
Fastän en stark blodström frustade ut ur djurets sida, sprang
det undan, och ännu sedan andra skottet träffat på samma
sätt som det första, sprang det ett litet stycke, innan det
slutligen föll. Skotten voro laddade med exploderande
kulor, och dessa hade, såsom det befans efteråt, söndertrasat
lungorna. Det var derför eget att djuret, en hane, kunde
springa så pass långt som det gjorde. Under tiden styrde
Sofia mot den andra björnen. Forsstrand skulle skjuta
första skottet, men om detta ej dödade, skulle jag å nyo
pröfva min lycka. Då Sofia nalkades blef björnen, en
hona, orolig, och började långsamt aflägsna sig, hvarför
Forsstrand, som fruktade, att den skulle undkomma, sköt
på väl långt håll. Kulan träffade bakbenet och gick, såsom
vi sedan erforo, derifrån snedt genom inelfvorna, men af
björnens beteende kunde man ej inse, att skadan var så
svår. Den luffade något undan, men då den för ett
ögonblick vände sig om, helsades den af mitt skott, hvarpå den
tog ett häftigt skutt rundt om, gick några steg, föll och
var död. Kulan hade gått in i bringan, passerat genom
ena lungan, derefter gått längs hela kroppen och stannat i
ena bakbenet. De båda björnarne, hvilka expedierats nästan
lika fort som händelsen här kunnat beskrifvas, hissades nu
om bord, och snart efteråt syntes ännu en björn vid iskanten,
men denne lät oss icke komma inom håll, utan sprang bort.
Yi voro mycket belåtna att äfven hafva fått se björn på isen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
