- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
352

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Torsdagen den 12 juli. Laber sydostvind med klar
luft. Isen tyckes ej undergå någon vidare förändring, och
som en stor del af expeditionens förestående arbeten måste
uppskjutas, om vi nödgas qvarligga här en längre tid, har
jag beslutat att göra ett nytt försök att forcera isen för
att kunna fortsätta resan.

Tasiusarsoak är förbundet med den egentliga
Aulaitsivikfjorden medelst ett mycket smalt sund, som man vid
in- och utgående nödgas passera. I detta framlöpa otroligt
våldsamma, af tidvattnet förorsakade hvirfvelströmmar,
omöjliga att passera annat än vid strömskifte. I beräkning att
komma till sundet just vid den tiden, lyfte jag, sedan allt
blifvit gjordt sjöklart om bord, ankaret kl. 7 e. m. Snart
voro vi inne bland isen, och jag lyckades med sakta
maskin tränga igenom den sammanpackade småis, hvilken låg
tätt hoppressad mellan isbergen, tills isen efter ett par
timmars gång blef så tät, att större ångkraft måste
användas. Nu såg man ej ringaste spår till öppningar mellan
isen. Jag fortsatte i alla fall färden, i hopp om att
närmare sundet möta glesare is, och det lyckades mig verkligen
att komma ett stycke längre, tills Sofia slutligen helt och
hållet fastnade. Jag var nu så nära sundet, att jag fruktade
för häftig pressning, då tidvattenströmmen åter uppnådde
sin största hastighet. Det blef derför nödigt att söka
forcera oss fram till sundet, hvilket slutligen lyckades genom
att vexelvis gå back och framåt, samt genom att med
bärlingar skjuta undan isstyckena. Här började visserligen
issörjan att blifva tunnare, men till följd af uppehållet under
hitvägen, kommo vi för sent fram för att kunna begagna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free