Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäckt med hvalfiskhud, sammansydd med grofva senor. Dessa
fartyg bära högst tjugo man. Deras segel äro gjorda af samma
tyg som deras skjortor, eller af fisktarmar, sammansydda med de
finaste senor. Och oaktadt intet jern är användt i dessa fartyg
så äro dock deras olika delar sammanfogade med sådan skicklighet
och sådan styrka, att de i dem våga sig ut på det öppna hafvet
och icke frukta några stormar. De hafva ofantligt stora hundar och
begagna dem så, som man på andra ställen begagnar hästar.»
Vidare omtalar La Peyrère det öde, som drabbade nio
eskimåer, hvilka vid särskilda tillfällen af danska
polarexpeditioner blifvit hemförda till Kjöbenhavn. De underhöllos
i Kjöbenhavn under särskild uppsigt på konungens bekostnad.
De föddes med mjölk, smör och ost, rått kött och
råa fiskar, emedan de ej kunde vänja sig vid bröd och kokt
kött och än mindre vid vin. Ingen dryck drucko de med
sådan smak som olja eller hvalfisktran[1]. De blickade ofta
suckande mot norden, och en gång försökte några att
rymma i sina farkoster, men blefvo af storm kastade på
Skånes kust, der bönderna grepo dem och återförde dem
till Kjöbenhavn. De bevakades med anledning häraf
strängare, men dogo snart af hemlängtan. Fem voro ännu vid
lif och friska, då en ambassadör från Spanien kom till
Danmark. En uppvisning egde rum, hvarvid ambassadören var
högeligen förtjust öfver den skicklighet eskimåerna visade i
skötandet af sina små spolformade fartyg. En kapprodd
anstäldes äfven, hvarvid det visade sig, att en med sexton goda
roddare bemannad slup hade svårt att följa kajaken.
Ambassadören skänkte åt hvarje vilde en penningsumma,
hvilken dessa använde att köpa sig danska kläder. De köpte sig
plymagerade hattar och stöflar med sporrar, samt erbjödo
sig att tjena danska kungen till häst. Glädjen räckte dock
ej länge. Snart blefvo de åter sorgsna och sjuka af
hemlängtan; två försökte åter att rymma i sina kajaker. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
