Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nathorst af grönlän därne vid Kap York, och en annan dylik
erhöll jag vid Frederiksdal från eskimåerna på ostkusten.
Lyon såg eskimåer vid Igloolik i brist på tälgsten använda
lampor och grytor förfärdigade af skifferbitar,
hopcementerade med en blandning af sälblod, lera och hundhår.
Lyckligtvis träffas dock ypperlig tälgsten flerstädes i innuitfolkets
land, t. ex. vid Umanak på Grönlands ostkust, i
Grodthaab-fjorden på vestkusten, på halfön mellan Boothia Felix och
Wager River, norr om Hudson Bay (enligt Hall), på
landet vester om Navy Board Inlet (Mac Clintock). Att
grönländska tälgstenskärl omtalas redan i de gamla sagorna
har jag förut anfört. Redan Plinius beskrifver för öfrigt
tälgstenen och dess användning till grytor (Hist. Nat., lib.
XXXVI cap. 22), och antagligt är, att denna stenart före
metallernas upptäckt spelat en hufvudrol i byteshandeln
mellan de vilda folken, hvilken torde haft större
utsträckning, än man vanligen föreställer sig.
Under lampan har man ett kar för att upptaga den
tran, som spilles eller suger sig öfver den låga lampkanten.
Till lampvekar användes torr mossa. Stickor eller stenflisor
doppade i tran begagnas som facklor. Brännmaterialet
utgöres i vinterhusen nästan uteslutande af tran; om
sommaren kokas äfven med drifved och ris. Redan före den
europeiska kolonisationens tid eldade, enligt Glahn, en del
grönländare, i synnerhet i södra delarne af landet, för
besparing af tran, med ris och hade då härför i ingången till
husen inrättat en eldstad med skorsten. Tranlamporna och
de många invånarne i ett grönländskt hus åstadkomma i
detsamma, äfven under den strängaste vinterköld, en för
den ovane nästan olidlig värme.
Jemte lamporna utgöras eskimåernas vigtigaste
husgerådssaker naturligtvis af jagt- och fiskredskap, samt af
redskap för tillredning af jagtens utbyte. De hårda delarne
på dessa redskap, af hvilka de vigtigaste finnas afbildade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
