Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fem nålar, en fil och en träbit åt hvarje man, som blifvit
rånad, samt några knifvar m. m. åt de båda mest
förfördelade.
De eskimåer, som Parry skildrat, tyckas deremot aldrig
under hans dervaro hafva fullkomligt bortlagt benägenheten
att då och då tillegna sig sådana europeiska småsaker, som
kommo i deras väg[1]. Då de upptäcktes, hittade de på alla
möjliga barnsliga ursäkter, samt sqvallrade och skylde på
hvarandra för att sjelfva slippa näpst. Parry, som alltid
tyckes hafva omfattat infödingarne i Polar-Amerika med
synnerlig välvilja, ursäktar dem dermed, att man måste likställa
den frestelse, som en eskimå är utsatt för, då han går
omkring på ett europeiskt fartyg, med den en europe af de
fattigare klasserna skulle känna, om han finge fritt ströfva
kring bland högar af guld och silfver. Kanske lemnar dock
antagandet, det grönländarne reglera sitt förhållande till
europeer efter samma lagar som desse sina mot vilda folk, en
riktigare förklaring på motsatsen mellan grönländarnes
absoluta ärlighet mot hvarandra och oärlighet mot en del
främlingar.
De motsatser, man i detta hänseende stöter på,
betingas för öfrigt i ej ringa mån af den egendomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
