Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pratar, sqvallrar, proppar magen öfverfull med läckerheter
och sysselsätter sig med dans och kroppsöfningar.
Härunder gisslas, men endast med ord, fel och brott, begångna
sedan det sista samqvämet; tvister afgöras derigenom, att
de stridande parterna i landsmännens krets sjunga
anklagelse-, försvars- eller nidvisor mot hvarandra. Statens
angelägenheter diskuteras och afgöras o. s. v. Men
öfverallt, dit missionärerna sträckt sin verksamhet, hafva nu
dessa oskyldiga nöjen, dans- och domaregillen beklagligen
försvunnit. Ännu finnas dock hos vesteskimåerna, här och
der på Ishafvets kala, kalla, isomgifna kust, särskilda
dansstugor, vid hvilka folk från när och fjerran vissa tider
på året samlas, för att idka byteshandel, roa sig och sqvallra
om årets vigtigaste händelser. De roa sig vid sådana
tillfällen med sådan energi, att de knappast sofva under 8 à
10 dagar. Egede berättar om ett gille på vestkusten af
Grönland, som han bevistade i november 1728, följande:
»Medan jag var norr ut hos de vilda eskimåerna, hvilka voro
mycket talrika, iakttog jag med förvåning deras väsen och
lefnadssätt. Då de voro rikligt försedda med mat, lefde de på sitt sätt
i sus och dus. De gjorde ingenting annat än besökte hvarandra,
och sedan de på aftonen ätit och fråssat, började de leka. Deras
lek bestod deruti, att de sjöngo och slogo på en liten trumma
under putslustiga åtbörder, skakade på hufvudet, vredo och böjde
ryggen och lemmarne hit och dit. Leken gick laget rundt, så att
när en upphörde, började en annan, och så höllo de på till
morgonen. Deras sånger och visor afhandla mest deras näringar och
handtverk, deri hvar och en gör anspråk på att öfverträffa de
andra.
På ostkusten deltog Graah (1829) i Drottning Marias
»yndige dal» (Ekallumiut) i ett likartadt dansgille. Han
berättar härom:[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
