Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick för honom i full högtidsdrägt. Äfven den nygifta
hustrun lemnar någon gång på fullt allvar sin man, i
synnerhet om hon fattat hat till någon af qvinnorna i hans
omgifning. Men sedan de erhållit barn, i synnerhet om
det är en gosse, eger skilsmessa mer ej rum. I allmänhet
råder en prisvärd endrägt mellan man och hustru. Hon
rådfrågas, innan vigtigare beslut fattas, och nästan aldrig
förekommer strid och kif i hemmet — »jo længere Aegte-Folk
leve tilsammen, jo kiærligere foreenes de, og
omsider i Alderdommen omgaas de hverandre som uskyldige
Børn» (Dalager, s. 9).
Vanligen hafva eskimåerna endast en hustru, sällan
två, tre eller fyra. Dalager kände en man, som hade elfva.
Det anses som prof på duglighet och raskhet att kunna
skaffa föda till flere qvinnor med många barn. Hans Egede
säger, att någon svartsjuka mellan samhustrurna ej visade
sig före missionärernas ankomst, men att ett af de första af
dessas bud, som qvinnorna togo fasta på, var läran, att
mannen endast skall hafva en hustru. De bådo Egede
särskildt derom, att vid religionsundervisningen noga framhålla
denna vigtiga punkt för deras män. Det blef för
missionärerna en svår fråga att lösa, huru de äktenskapliga
förhållandena skulle ordnas, då en grönländare, som var gift
med flere hustrur, blef kristen. Frågan diskuteras utförligt
i Dalagers relation, men man erhåller der ej någon annan
upplysning om spörsmålets lösning än den, att Dalager sjelf
ansåg frågan, om det strider mot Guds bud att hafva
mer än en hustru, som »ett problema» (Grönlandske
Relationer, s. 10).
Eskimåqvinnorna äro föga fruktsamma, dock äro de
skildringar, man någon gång läser om folkets hastiga
aftagande i antal, öfverdrifna. Sålunda säger H. Feilden, [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
