Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första hand användes till att åt dem sjelfva förfärdiga de
prydliga kostymer, med hvilka det fagra könet äfven i
Grönland älskar att beväpna sig. En festklädd grönländsk
skönhet med sin friska bruna hy och sina släta fylliga
kinder tager sig ganska bra ut i sin af utsökta sälskinn
förfärdigade, tätt åtsittande kostym, i de små eleganta, med höga
kragar försedda stöflarna och de brokiga perlbanden om
hals och i hår. Hennes yttre förhöjes ytterligare genom
ett alltid gladt lynne och ett sätt, i hvilket en större
portion qvinligt koketteri ingår, än man ville tilltro en
skönhet af eskimåernas med orätt så illa beryktade stam. Men
snart förändras alltsammans. En rask säljägare för den
vackra flickan med lindrigt våld till sitt tält. »Med makt
vilja de tagas. Derför tagas de ock med makt.» Hon
blir hans hustru, föder barn, vårdslösar sitt yttre. Den
förr så raka hållningen blir krokig af vanan att gå med
ett barn på ryggen, den fylliga kroppen vissnar tillsamman,
gången blir vacklande, håret lossnar vid tinningarna,
tänderna blifva slitna till roten af tuggandet på hudar, som skola
garfvas, hvarje renlighetsåtgärd och ans af kropp och kläder
försummas. De i ungdomens prydnad ofta ganska behagliga
eskimåiskorna blifva derför efter äktenskapet i förtid
vederstyggligt fula, obehagliga och smutsiga. Ej under
derför, om riddar Martin Frobishers följeslagare under hans
andra resa till Meta incognita ansågo nödigt att genom en
undersökning, om den famösa bockfoten ej fans dold i
sälskinnsstöfveln, försäkra sig derom, att man ej i en gammal
tillfångatagen eskimåkäring fått fatt på sjelfva Hin håles mor.
Eskimåerna i Grönland begrafvas klädda i sina bästa
kläder. Jemte liket lades i männens graf kastspjut, lans, båge,
pilar, i qvinnornas sysaker, skinnskrapor, vattenbaljor m. m.,
i barnens leksaker och hufvudet af en hund, som skulle
visa den oförståndiga vägen i den andra verlden. Grafvar
träffas i granskapet af nästan alla gamla husplatser. Oftast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
