Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltaga. De gråta och tjuta ynkeligt en halftimme med
ansigtet mot jorden, sitta derpå en stund stilla, tysta, sorgsna
och bedröfvade, innan de åter börja med sitt vanliga skratt
och pladder. Denna, gråt upprepas, hvarje gång någon
af den dödes vänner eller slägtingar kommer till enkan
och får underrättelse om frånfället. En eller annan
framhåller dessutom i ett klagotal sin egen sorg och den dödes
förtjenster. För de kondolerande framsattes allt hvad huset
förmår, hvilket visar, att man äfven bland eskimåerna har
samma uppfattning som fordom hos oss om en »hederlig
begrafning».
![]() |
Eskimågraf vid Port Clarence. Efter teckning af O. Nordqvist. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>