Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läs- och skrifkunniga, och det utan någon af lagen påbjuden
skolgång. De hafva t. o. m. en literatur bestående ej
allenast af religiösa böcker och undervisningsskrifter, utgifna
af européer, utan äfven af mindre berättelser skrifna af
infödda författare. De hafva en tidskrift på innuit-språket,
utgifven sedan 1861 på initiativ af H. Rink i Godthaab,
under titel Atuagagdliutit, nalinginarnik tusartiminasassunik
univkat, »Till läsning, berättelser om allehanda
underhållande ämnen». De äro musikaliska, hafva ofta goda
sångröster och lära sig lätt europeiska melodier, till hvilka
de vanligen sjelfva författa ord, oftast satirer öfver någon
händelse för dagen. Såsom hedningar lefva de utan någon
egentlig religion och utan styrelse, men äro dock mot
hvarandra absolut ärliga, samt laglydiga utan skrifven lag och
utan några lagens väktare.
Men så hafva eskimåerna ock en hög tanke om sig
sjelfva. Detta gäller så väl fullblodseskimåen, som den till
eskimålif öfvergångne blänningen. En af de senare, en
fullt eskimåiserad ättling af en svensk kock och en
grönländska, och känd för att betrakta sig sjelf som en förnämlig
man, besvarade frågan, om ej den danske inspektören
(guvernören) vore förmer än han, med följande ord: »det är
svårt att afgöra; visserligen har inspektören mer egodelar
än jag och här mer att befalla, men det finnes herrar i
Kjöbenhavn som han måste lyda. Öfver mig befaller
ingen». Hvarje rask fångstman tänker sannolikt inom sig
detsamma, och om fångsten för tillfället är ymnig, gillet
efter slutad jagt muntert och gladt, känner han sig ock
fullt lycklig och belåten med sin lefnadslott. Helt säkert
anse de flesta ej allt för vidt bereste eskimåer sitt land som
det bästa i verlden och sin folkstam såsom den mest
sedesamma, den mest kunniga, skickliga och höfviska, oändligt
öfverlägsna ej allenast de i innuitfolkets ögon »råa, grymma
och fega» indianerna i söder, utan äfven det vinningslystna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
