- Project Runeberg -  Till Spetsbergen och Nordöstra Grönland år 1900 /
76

(1901) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff - Tema: Exploration, Greenland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet - Till Norra Spetsbergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

färdigt. Vi gåfvo oss då, medförande rikt jaktbyte, ombord,
och så ångade vi vidare mot norden.[1]

Min förhoppning att komma upp till Vogelsang och
möjligen till Vide bay gäckades, då vi redan norr om
Amsterdamön mötte tätt packad is, som omöjliggjorde vidare
framträngande mot norr. Vi hade ej annat att göra än vända och
gå mot Grönland. Först ville jag dock vid Spetsbergen skjuta
en del sjöfågel, dels som proviant och dels för konservering.
Min mening var först att gå in i Virgos hamn vid Andrées
ballonghus, men det visade sig, att inloppet dit var fullt af is.
Då jag fruktade att möjligen blifva instängd, föredrog jag
Kobbe bay på Danskön, där vi ankrade på aftonen den 3 juli.

Det var en härlig afton. På norra sidan af vår
ankarplats reste sig en brant bergvägg, och där häckade rotges i
mångfaldiga tusental. Så små som myggor sågos dessa
fåglar högt upp i rymden flockvis sträcka till och från fjället.
Söder om oss häckade en koloni alkor, och kring deras fjäll
var äfven ett rikt fågellif rådande.

Sjön låg spegelblank och inbjudande, hvarför vi bestämde
oss för att fara ut på jakt. Kjell gick i en båt och Levin
med mig i en annan. Alkorna sträckte flitigt, och än föll
en sådan, än en lunnefågel för våra skott. Kjell sköt
flitigast, och när vi fram på natten träffades, hade han ensam
fällt 113. Levin och jag hade omkring 80 i vår båt.

Den 4 juli fingo vi besök af kapten Olsen, som hade i
uppdrag att segla upp till Hinlopen, till gradmätarne, som
öfvervintrade där. Han låg med sin skuta i Virgos hamn
och hade för is ej kunnat komma längre. Han berättade,
att äfven »Svensksund», som var uppe i samma ärende, hade
måst vända för isen.


[1] Hvalrossen utgör nu en prydnad för Spetsbergsafdelningen i
Biologiska museet i Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:19:17 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1900/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free