Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet - Genom polarisen till Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
juli voro på 77.15 nordl. br. och 1.30 västl. Denna
beräkning visade sig sedermera vara riktig nog. Vi hade således
kommit ett godt stycke mot väster.
Mot aftonen syntes vår väg vara stängd. Vi hade
blifvit så inkilade mellan isflaken, att öppet vatten ej kunde
skönjas. En liten smal ränna visade sig dock slutligen i
sydost, och det gällde att om möjligt streta oss fram dit.
Frithjof arbetade så, att det mången gång förvånade mig, att
bogar och stäf höllo. För full fart körde vi på isblocken,
och vid de törnar, vi då fingo, kändes det, som hade
fartyget knipit ihop på längden och utvidgat sig på bredden.
Hela skeppet skälfde, ja, äfven isblocken tycktes darra under
Frithjofs stäf. Emellanåt sutto vi fast några timmar, under
hvilka det rastlöst arbetades med båtshakar och båtar. Värst
att komma till rätta med voro de stora s. k. isfötterna, hvilka
ofta sköto ut från blocken flere meter under vattnet. Dessa
isfötter voro hårda som sten, och för dem måste propellern
skyddas. Trots sitt sega motstånd och hum mycket än
isblocken suckade och kvedo under Frithjofs bogar, blefvo de
dock till sist undanvräkta, och om det än gick långsamt,
gick det dock framåt, — ehuru visserligen icke åt det håll,
dit vi ville. Endast i sydostlig riktning var det någon
möjlighet att komma fram.
Hela dagen den 7 juli var det ett brakande och stötande,
som hade alla underjordens makter bearbetat fartygets sidor.
Min stackars Kurre, hvilken jag så när hade glömt att tala
om, var alldeles vettskrämd. Kurre var en hönshund af
pointerras, som jag medtagit hufvudsakligast därför, att jag
ej hade någon lämplig plats för honom hemma öfver
sommaren. Han är annars ej någon dufunge. Tvärtom är Kurre
en sällsynt djärf och modig hund, men dessa stötar, som
på fartyget verkade likt jordskalf, kunde han ej förstå, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
