Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet - Genom polarisen till Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det stackars djuret skälfde som ett löf. När stötarna voro
som svårast, kastade han sig på golfvet eller sprang som en
galning mot väggarna. För att lugna honom tog jag honom
ofta till mig i sängen och höll honom i min famn.
Märkligt är, att denna Kurres förskräckelse för stötarna mot isen
aldrig fullt gick öfver.
Mot kvällen den 7:de juni hindrades vårt vidare
framträngande af tjocka, hvarför Frithjof förtöjdes vid ett isflak.
Då Östergren nu var ledig från zoologiska arbeten, begagnade
han tillfället till att göra hydrografiska undersökningar. På
förslag af prof. Otto Pettersson hade nämligen en dennes
vattenhämtare jämte tillhörande termometrar medförts för
anställande af vattenundersökningar, när så kunde ske utan
åsidosättande af expeditionens egentliga uppgift. Lodningen
utvisade, att vi här på 77° 11’ N. Lat. och 0° 55’ V. Long.
hade ett djup af betydligt mer än 3,000 m.; vi nådde
nämligen ej botten med vår 3,100 m. långa lodlina. En serie
vattenprof togs från 3,000 m. ända upp till ytan. Vattnets
temperatur var i de flesta profven under sötvattnets
fryspunkt; — det salta hafsvattnet fryser först vid ungefär — 2°
och har vid denna låga temperatur sin största täthet,
hvarför sådant kallt vatten sjunker ned, så att hela vattenmassan
ända ned till bottnen blir starkt afkyld. På 100—300 m.
djup var emellertid vattentemperaturen något öfver 0° (högst
+ 1 1/2°)? och de härifrån erhållna vattenprofven utvisade
tillika en något högre salthalt än de öfverliggande och
underliggande vattenlagrens.
När Östergren tidigt på morgonen den 8 juli var färdig
med sina vattenprof, klarnade vädret upp så pass mycket, att
vi kunde fortsätta vår färd. Denna dag gingo vi fram i den
gröfsta is jag skådat. Från masttoppen sågs ej öppet vatten
mer än i ostsydost. I denna riktning gick en smal ränna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
