Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet - Genom polarisen till Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allra sista åren i andra haf vunnits genom andra
vetenskapliga expeditioner.
Kjell hade skjutit elfva ismåsar och några mycket ljusa
stormfåglar. Ryggen och öfre delen af vingarna äro hos
stormfågeln alltid blågrå eller sotgrå. Vid Spetsbergen och
Beeren Eiland äro de flesta äfven på hufvud och buk sotgrå,
mer eller mindre mörka. Dessa mörka stormfåglar finnas
ej längre mot väster och söder men uppträda åter vid västra
Grönland. Inga af dessa fåglar hade fortplantat sig i år.
Klockan 7 e. m. den 13 juli lättade tjockan, och vi
kunde fortsätta färden. Isen var tät, och vi slingrade oss
fram i alla möjliga riktningar.
Den 14 juli på morgonen kom tjockan åter, tätare än
någonsin, och denna odrägliga tjocka, som bortskymde allt,
varade oafbrutet till den 20 juli, således en hel vecka.
Under tiden lågo vi mestadels förtöjda vid isflak, håfvade efter
små hafsdjur och jagade fågel och sälar kring fartyget.
Den 14 företogo vi djuphåfningar på 73° 15’ N. Lat.
och 2° 50’ V. Long., där håfven ej nådde botten med 3000 m.
lina (djupet kan dock ha varit mindre, då håfven kan ha
förts åt sidan genom ström). När vi den 16 juli å 72° 50’
N. Lat. och 3° 8’ V. Long. släppt ut håfven med lika lång
lina, befanns den däremot ha varit vid bottnen. Den
medförde nämligen något slam och ett par bottendjur (Elpidia).
Vid lodning i närheten af denna plats funno vi djupet vara
2700 m.
Den 15 juli var en varm dag, den varmaste vi haft ute
i hafvet, och termometern visade på morgonen + 12 gr.
Cels. men sjönk på middagen till 10 gr. och mot aftonen
till 6. Gredin insjuknade i feber.
Stundtals glesnade tjockan något, och vi ångade fram
ett stycke genom isen, men långt kommo vi ej i taget. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
