Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet - Genom polarisen till Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17 juli på morgonen såg det ut, som om vi skulle blifva
fastsittande i isen. För Frithjofs järnskodda bog fingo dock
isblocken vika, hur mycket motstånd de än gjorde. Vattnet
var i ytan grumligt af ett gröngult slam. Detta, som
särskildt var tjockt öfver de utstående isfötterna och dolde dessa,
försvårade i hög grad navigationen. Kapten Kjeldsen litade
på vårt starka fartyg och gick på isen med en fart så stark,
att jag verkligen fruktade för att fartyget skulle gå sönder;
men när jag för Kjeldsen uttalade denna min fniktan, fick
jag till svar: »Håller isen, så nog håller Frithjof.» När isblocken,
kvidande, gnisslande och liksom suckande, vräktes undan och
vredo sig mot hvarandra, föreföll det mig, som hade de
högljudt klagat öfver den hårda behandlingen.
Vid midnatt kändes en svag dyning från öster, och
hafvets brus h§rdes. Isen glesnade så småningom, och fram
mot morgonen voro vi i så pass öppet vatten, att vi åter
kunde förtöja vid ett isflak utan fara att blifva inskrufvade
mellan isflaken.
Den 19 juli uppstod nordlig storm, och som isen var
gles och tjockan ej fullt så tät, hissade vi segel och styrde
mot väster. Under några timmar gjorde vi god fart, men
mot aftonen sade isen stopp för vidare framträngande i den
riktningen. Det tjocknade till, och vi funno det rådligast
att, som vi så ofta gjort, lägga oss vid ett isflak.
Sällan har jag blifvit så glad, som när jag vaknade på
morgonen den 20 juli och såg solen skina in genom de små
fönstren i min hytt. Då man ligger ute bland isen i
polarhafvet, är det ej ofta man ser solen. Den tjocka dimman
hänger vanligen tungt öfver isen. Det är därför riktiga
högtidsstunder, när solen skiner fram, och detta af många skäl.
Dels kan man ej utan solen bestämma, hvar man är, dels
här man vida större utsikt omkring sig samt har lättare för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
