- Project Runeberg -  Till Spetsbergen och Nordöstra Grönland år 1900 /
190

(1901) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff - Tema: Exploration, Greenland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rummet skulle göra vårt bästa för att få kalfvar. Långt hade
vi ej gått, förrän vi sågo flere myskoxhjordar och bland dem
äfven kalfvar. De flesta hjordarna bestodo dock af så många
djur, att det måste anses omöjligt att komma åt kalfvarne
utan att nedskjuta de gamla djuren, då de lokala
förhållandena här voro sådana, att infångande af en större hjord ej
var att tänka på.

På norra sidan om fjorden sågo vi emellertid en kalf i
följe med en stor tjur och fem kor, och på dessa djur
beslöt jag att försöka min lycka. Åtföljd af Levin, Kjell och
några män, som buro näten, gick jag därför i land där. Min
förhoppning var att få de betande djuren in i något pass,
där de kunde instängas med näten. Vi gjorde fördenskull
en lof omkring dem och gingo på dem ofvanifrån. Som
vanligt ställde de sig i försvarsställning, när de sågo oss
komma. Tjuren såg ilsken ut, skrapade som vanligt i
marken och ruskade på sitt lurfviga hufvud. Det var tydligt,
att vi ej kunde fånga kalfven, så länge denne hade en sådan
försvarare. Jag beslöt därför att skjuta tjuren, och då han
för ett ögonblick vred på sig, sände jag honom en kula framför
vänstra bogen, för hvilken kula han ögonblickligen föll.
Korna och med dem kalfven sprungo nu, och vi försökte
efter bästa förmåga att genskjuta dem, men det lyckades ej.
Sedan vi fått oss en språngmarsch på några kilometer, var
ej annat att göra än vända om.

Jag, som är gammal och tung, hade blifvit efter mina
mer lättfotade kamrater och hann därför först ned mot
stranden. Där såg jag, att man viftade åt mig från fartyget, men
kunde ej förstå meningen därmed. Slutligen kom en man
emot mig och meddelade, att tjuren, som jag skjutit, hade
gått upp igen och gifvit sig af långt upp mot fjällen.

Att gå ifrån ett så illa felskjutet djur kunde ej falla mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:19:17 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1900/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free