Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod, att hvem som helst kunnat ta henne för äkta. Alla dessa
anordningar voro anlagda därpå, att, om någon myskoxhjord
komme i närheten, vi skulle försöka drifva den i näten
eller i gropen.
Kapten Kjeldsen hade begärt, att det hårdt anlitade
folket skulle få en hvilodag, och som det följande dag var
söndag, beslöt jag att öfver denna ligga kvar för att invänta
myskoxar och låta folket hvila. Söndagen den 19 augusti
rådde därför lugn ombord.
Vädret, som förut varit det härligaste, hade nu slagit
om till regn och blåst. Barometern, som under det vackra
vädret stått synnerligen lågt, hade nu, besynnerligt nog,
stigit betydligt. Kjeldsen försäkrade emellertid, att barometern
uppe i Ishafvet ofta brukade stiga mot nordlig vind.
På eftermiddagen gjorde jag i sällskap med Levin och
Kjell en båtfärd öfver fjorden, hvarvid vi anträffade en flock
hvitkindade gäss (Anser leucopsis) och lyckades skjuta fem
stycken af denna sällsynta gåsart. Vid vår återkomst till
fartyget kommo Östergren, Odhner, Gredin och Sigge
Pettersson hem från en fjälltur, som de under eftermiddagen
företagit och hvarunder de skjutit två harar. Det var af
intresse för oss att få tillräckligt material utaf denna
grönländska hare. Han är nämligen betydligt olik vår hare,
större och alltid hvit till färgen. Äfven en halfvuxen
unghare, som blef skjuten, var nästan rent hvit. Mest afviker
han dock från vår hare genom framtändernas utseende och
ställning. Vår hare, som mycket begagnar sina tänder till
afgnagning af bark på fallna trädstammar och grenar, har
därför fått dessa tänder ställda så, att de öfre äro riktade
nästan rakt nedåt och verka som mejslar mot de i
underkäken motsittande. Den grönländska haren åter, som ej har
någon bark att gnaga, utan måste söka de smulor, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
