Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
POPULÄR RADIO
Sändarskåpet bakifrån. Längst ned styroscillatorn med två
kristaller för olika våglängder samt de två efterföljande stegen. I andra
våningen T-55-steget och i tredje våningen slutsteget med TB 2/250.
I fjärde våningen ses anodkretsens spole Lo och de båda
kopplingsspolarna Lio samt högst upp spolarna Ln och kondensatorerna
C37 och C is i antennfiltret.
der moduleringens gång. Det är alltså knappast möjligt
att erhålla en högfrekvent ström i anodkretsen,
proportionell mot anodspänningen. För att råda bot för detta är
man dels tvungen att belasta slutröret mindre i
normal-spänningsläget, och dels måste man ha en varierande
gallerförspänning, åstadkommen medelst en gallerläcka i
enlighet med det föregående. Man får prova sig fram mycket
noga, vilket dock går mycket fortare än att räkna ut det
hela. Genom uppritning och integrering av en rad
anod-strömskurvor m. m. kan man också komma till en ganska
god uppfattning om proportionen mellan de olika
gallerförspänningarna, anodbelastningsmotståndets storlek,
styreffekten o. s. v. — Den intresserade hänvisas rörande
dessa moduleringsproblem till vol. 23, 1935, av
Proceed-ings of the Institute of Radio Engineers.
Man kan fråga sig om det icke vore bättre att modulera
sändaren på ett tidigare steg än att ha en stor och dyrbar
modulator för slutsteget. Har man mycket begränsade
möjligheter ifråga om apparatur, är det naturligt att man
modulerar t. ex. på ett av bromsgallren i något av de
föregående stegen. Men detta är en oekonomisk anordning,
om man vill utnyttja sitt enda slutrör så effektivt som
möjligt. Antag att ett anodmodulerat rör i ett slutsteg
har en maximalt avgiven effekt av 600 watt, då
modulatorn är frånslagen, och att man i stället vill styra detta
rör med en i tidigare steg modulerad högfrekvens. Först
och främst måste man då ändra slutstegets
gallerförspänning, så att röret kommer att gå i enkelsidig klass B, och
vidare kan man bara få en bärvåg, som är en fjärdedel
av den nyss nämnda, d. v. s. 150 watt. För att komma
upp i samma effekt måste man alltså ha 4 rör i slutsteget,
vilket blir dyrt och instabilt. Dessutom blir
verkningsgraden mycket låg, vilket följande sifferexempel belyser.
Antag att röret, då det går i klass C med 600 watts
avgiven effekt, har en anodförlust om 200 watt. Köres röret
med samma avgivna effekt i klass B, stiger anodförlusten
minst till 240 watt, motsvarande en verkningsgrad av
71,5 % i stället för 75 % vid klass C. Klass B-röret får
därför maximalt en tillförd effekt av 840 watt, vilken
alltså sänkes till 420 watt, om röret skall styras av modulerad
högfrekvens. På fyra rör gör detta 600 watts bärvåg och
4(420—150) =1080 watt i anodförlust, motsvarande en
verkningsgrad av 600/1 680=omkr. 36 %, vilket är ett
normalt värde i detta fall. — På senaste tid har man
dock försöksvis tillämpat en del nya metoder för höjning
av denna verkningsgrad. Franska stationen Radio-Paris
drives i enlighet med en sådan metod, utvecklad av
Chireix, den s. k. antifasmetoden. En sådan förstärkare
får dock ett betydligt mera invecklat kretssystem, vilket
bl. a. omöjliggör en enkel våglängdsomkoppling. — Har
man alltså klass C, måste man tillföra 800 watt, och om
man har klass B 1 680 watt eller ungefär det dubbla.
Man får alltså i klass B dubbla strömkostnaden och
dessutom fyrfaldiga rörkostnaden, vilka utgifter äro mycket
större än de, som fordras för en anodmodulator till ett
rör. Rören ansträngas på något olika sätt i klass C och B
i detta fall, men totala slitaget visar sig i allmänhet vara
detsamma. Dimensioneringen av den nödvändiga
anod-modulatorn beröres i annat sammanhang längre fram.
Siffran bärvågswatt/krona, som i allmänhet är den
utslagsgivande vid planeringen av radiotelefonstationer,
kommer alltså att ligga betydligt lägre vid
anodmodule-rade än vid förmodulerade rör. Det förtjänar emellertid
omnämnas, att man kommer till helt andra siffror vid
vattenkylda rör. Där blir det ofta mera ekonomiskt med
det nyss förkastade arrangemanget. Bärvågsförhållandet
mellan klass C och klass B blir här ej. så högt som 4: 1
utan ofta bara 1,5:1. När man kommer upp till de allra
största vattenkylda rörtyperna, t. ex. 500 kW rören, blir
det åter ekonomiskt att använda anodmodulering i
slutsteget. Åtminstone är det så tills det blir möjligt att
framställa billigare jätterör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
