Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 POPULÄR RADIO
Som avslutning beträffande TB-röret och dess
driftförhållanden kan nämnas, hur belastat det arbetar i
genomsnitt. Röret, som egentligen är avsett för 400 watts
max. bärvåg i klass C vid vågor över 100 meter, drives
i sändaren med en maximalt tillförd effekt av 1 kW och
en avgiven effekt av över 700 watt, motsvarande en
toppeffekt av 2,8 kW, vilket knappast kan sägas vara en
hänsynsfull behandling. Anodförlusten går emellertid aldrig
över den normala, vilket eventuellt är förklaringen till
att detta långvågsrör kunnat gå klanderfritt i snart tio
månader.
Högfrekvensdrosseln i slut steget
en betydelsefull detalj.
Anoddrosseln Di0 är en ganska kinkig sak; den får
varken vara för lång eller för kort. Bägge delarna ge lika
dåligt resultat. Vid dessa frekvenser går det icke bra att
linda en aperiodisk drossel eller stoppspole, utan man
är tvungen att räkna med stående vågor på drosseln.
Denna måste därför dimensioneras så, att den är vad man
kallar en fjärdedels våglängd lång. Man lindar ungefär
en fjärdedels våglängd tråd på en lämplig kärna med
ca 2 cm diameter. Naturligtvis får man sedan pröva sig
fram och linda av och på några varv, tills man får det
rätta värdet. Har man dimensionerat drosseln så, är det
av vikt att kondensatorn C2S bildar en ren kortslutning
för högfrekvensen till jord. Denna kondensator är alltså
nödvändig. Drosseln Dn, som är likadan som Di0, är
insatt som extra skydd. När drosslarna stoppa effektivast,
blir slutstegets tomgångsström också minst och rörets
verkningsgrad bäst. Eftersom det blir en stående våg på
drosseln, är det av vikt att den lindas med så grov tråd,
att den tål de starka strömmar, som förekomma i dess
ena ände.
För högfrekvens använda stoppkondensatorer måste ha
lämpliga dielektrika. Helst bör man ha nyare typer med
keramiskt dielektrikum, vilket har mycket små förluster
vid dessa frekvenser, samtidigt som
dielektricitetskonstanten är förbluffande hög, ofta ända upp till 80. I sändaren
användas numera sådana kondensatorer. Kondensatorer för
1 ångvågssändare med glas eller glimmer bli vid dessa
frekvenser så småningom varma på grund av dielektrisk
hysteresis. Tidigare använda glaskondensatorer blevo allt
varmare och varmare för varje dag de kördes, och till
slut blev det överslag i dem.
Modulatorn.
Modulatorschemat synes å nedre delen av fig. 1. Vi
börja längst till höger med en batteridriven
mikrofonförstärkare, som är helt skärmad. Första steget är
motstånds-kopplat och det andra matar linjen till modulatorskåpet
Denna bild visar spolen och vridkondensatorn i slutrörets anodkrets
(L; resp. Cu) samt högst upp kondensatorerna i antennfiltret. De
båda kopplingsspolarna på ömse sidor om anodspolen äro
svängbara, varigenom kopplingsgraden kan inregleras till lämpligt värde.
över transformatorn T23. Denna har dessutom en lindning
för den från Radiotjänst kommande linjen. Ledningen
mellan mikrofonförstärkaren och modulatorburen är som
synes helt skärmad och balanserad till jord. Detta är
absolut nödvändigt. Jordas den ena av parterna, kommer
det genast in högfrekvens på lågfrekvenssidan, denna
kommer i svängning och övermodulerar sändaren.
Ledningen i fråga slutar vid en ingångstransformator T22,
som styr två push-pull-kopplade trioder, typ 56. Dessa
styra i sin tur två rör 2A3 i klass AB, d. v. s. de drivas
ungefär som i klass B men med liten eller ingen
gallerström. Dessa rör lämna 14 watt med tillräckligt liten
distortion och mata över transformatorn Tig
modulator-rörens galler. Denna transformator är speciellt anpassad
mellan rören. Modulatorrören, som äro amerikanska av
typ 838, passa särskilt bra på denna plats. Normalt ha
de en maximal utgångseffekt om 260 watt, men de köras
åtskilligt hårdare. Modulationstransformatorn T13 är
omsorgsfullt utförd. För att dess transformationsförmåga
skall vara jämn inom ett tillräckligt stort
frekvensområde, måste dess läckreaktans och lindningskapaciteter
vara små. Dessutom måste sekundärlindningen kunna tåla
TB-rörets anodström, utan att för hög magnetisering
förekommer i kärnan. Kärnan har försetts med ett luftgap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
