Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!)1
POPULÄR RADIO
Fig. 4. Nya joniserade skikt under »Heaviside-Kenellyv-skiktet ha
nu påvisats vid NPL-laboratorierna i England. Man har nått dessa
skikt vid höjdrekorden med aeroplan och ballong. (111. ur
■» Wireless W or Id».)
vågen den fördelen, att dämpningen av vågen är relativt
konstant, varför man kan påräkna en jämn mottagning.
Ä andra sidan är det svårt att få någon större effektivitet
på en sändarantenn för långvåg, i det kanske blott en
femtedel av den inmatade effekten går ut i e°tern. Vidare
erfordras synnerligen stora och dyrbara
antennanordningar, som tillika ej kunna givas riktverkan i högre grad.
Om vi nu såsom en motsvarighet i andra änden av
våglängdsbandet studera kortvågen, så är antennsystemet
både billigare i konstruktion och effektivare. Man kan
här ofta räkna med fyra femtedelar av »input» i antennen
som radierad energi. Vidare blir antennen nu mera
lämpad för riktad sändning. Av detta följer, att sändaren
kan göras mindre, blir billigare i tillverkning och drift
samt lättare att sköta. Än mer framträdande bli dessa
förhållanden vid ultrakortvåg. Här börjar det dock bli
svårt att få ut effekt ur sändaren, beroende på en del
samverkande faktorer.
Vid extrem ultrakortvåg är riktverkan synnerligen ut
präglad. Genom lämpligt anbragta reflektorer, d. v. s
metallspeglar eller på visst avstånd från antennen mon
terade ledare, kan man generera skarpt markerade strå
lar, som ge signaler först då de riktas rakt på mottagaren
Den riktade kortvågssändningen har numera fått mycke
.stor betydelse, mest tack vare de besparingar i sändar
effekt den medgiver.
Vid långvåg kan man såsom förut sagts räkna med en
relativt jämn mottagning. Vid mellanvåg gå signalerna
fram dels via markvågen och dels via rymdvågen, och
då dessa vågor interferera, erhålles den variation i
ljudstyrkan, som går under namnet »fading». Vid
ultrakortvåg kan man inom synrandsområdet räkna med en rela-
tivt konstant signalstyrka och detsamma skulle kunna
tänkas gälla även utanför skipdistansen, enär någon
interferens med markvågen ju här ej kan komma ifråga.
Emellertid blir mottagningen via rymdvågen ingalunda
jämn utan fadingbetonad, ungefär som fallet var vid
mellanvåg. Detta förklarar man så, att heavisideskiktet
varierar med tiden i olika avseenden, beroende på
ändringar i jonisation, skikthöjd m. m., att olika rymdvågor
nå mottagaren på olika vägar eller att
Heaviside-Kenelly-skiktet samlar strålningen mot mottagaren och ömsevis
träffar prick på och ömsevis missar densamma. När
signalenergien når mottagaren på olika vägar, utgöres den
mottagna signalen av vektorsumman av alla
strålningskomponenterna, och obetydliga ändringar i det joniserade
skiktet kommer att ändra komponenternas inbördes
fasförhållanden och sålunda medföra fading. Kortvågig
fading är värre än fading på högre våglängd, enär
fasförhållandena äro starkare beroende av konstansen hos
Heaviside-Kenelly-skiktet. Man kan — såsom vid vanliga
mottagare — även inom ultrakortvågsområdet i viss
utsträckning kompensera ljudstyrkevariationerna med hjälp
av automatisk volymkontroll, som då bör vara
snabbverkande. En viss dylik volymkontroll verkan kan erhållas
blott och bart genom användning av en superregenerativ
detektor i mottagaren.
Dag- och natträckvidd.
Vi skola ytterligare studera några för kortvågen och
ultrakortvågen betydelsefulla fenomen. Till dessa hör
exempelvis räckviddsändringen vid övergång från dag till
natt och vice versa. Det är en känd sak, att en viss
sän-darstation når betydligt längre på natten än på dagen.
Vill man med sändaren hela tiden nå samma mottagare,
får man vid nattsändning övergå till en högre våglängd.
Förklaringen till detta förhållande är, att det joniserade
skiktet ligger högre på natten än på dagen, varför
reflexionen och nedslagspunkten bliva förlagda på större
avstånd från sändaren. När solljuset vid skymningens
inbrott alltmer avtager och därmed aktiviteten hos den
ultravioletta strålningen, inträffar i undre delen av hea-
400 f- höjd i km
-» Jonlsattonsgrad
Fig. 5. »Heaviside-Kenelly»-skiktet består i verkligheten av flera
olika skikt. Härovan en åskådlig bild med de karakteristiska
E- och F-lagren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
