Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
POPULÄR RADIO
Fig. 6. Enkel vågmeter med
nega-dynkoppling ( N uman-oscillator ).
Genom reglering av glödströmmen
kan man få den modulerad eller
omodulerad. Det vita strecket
ovanpå lådan möjliggör avläsning utan
parallaxfel.
högfrekvensoscillator, fastän heterodynvågmetern måste
vara särskilt stabilt uppbyggd, om man önskar noggranna
mätresultat. En hf-oscillator kan användas för utförande
av en hel del betydelsefulla mätningar. Den kan t. o. m.
brukas som signalgenerator vid trimning av mottagare,
om man ej har någon riktig signalgenerator att tillgå. En
tidigare mycket använd typ av vågmätare är
summer-vågmetern, som trots sin enkelhet kan vara till stor nytta.
Summern är dock ofta besvärlig att få att fungera fullt
tillfredsställande.
För enklare behov kan man mycket väl klara sig med
endast en hf-oscillator, vilken användes även som
vågmeter. Dock får man nog tänka sig att ha en särskild
oscillator för kortvåg, ty eljest blir avstämningen — med
en vridkondensator på 350 à 500 pF — alltför »grov»,
och noggrannheten vid frekvensbestämning blir
otillräcklig. Går man å andra sidan in för en mindre
kondensator, t. ex. 150 pF, även på mellan- och långvåg, fordras
en massa spolar för att täcka dessa områden.
Fig. 6 visar en s. k. negadynvågmeter eller
negadyn-oscillator, ehuru som oscillator betraktad ganska svag,
emedan anodspänningen blott är 9 V. Som vågmeter
betraktat är instrumentet en smula primitivt med dessa
honeycombspolar, men för experiment- eller servicebruk
är det fullt tillfredsställande. Negadynen svänger ej hur
långt ned som helst på våglängdsskalan, och det visade
instrumentet, som tidigare beskrivits5, är också endast
avsett för mellan- och långvågsområdena, som det täcker
med tre spolar. En extra spole för låga mellanfrekvenser
bör även finnas. En vågmeter som denna är mycket enkel
och billig i tillverkning, men dubbelgallerröret är ej
alltid lätt att erhålla.
Absorptionsvågmetern består blott av en spole och en
vridkondensator. Den är med passande spolar lika
användbar på långa och korta vågor. I fig. 7 visas en dylik
absorptionsvågmeter, som med tre spolar täcker området
15—200 meter6. Vridkondensatorn är så stor som 350 pF,
så att med en sådan vågmeter kan man ej mäta med
precision på kortvåg. Men absorptionsvågmetern är ändå ett
ovärderligt hjälpmedel vid frekvensmätning, bl. a.
därigenom att man lätt kan åtskilja grundtonen och
övertonerna från en oscillator.
En kortvågsoscillator, även mycket användbar som
frekvensmeter, kommer att beskrivas i nästa nummer.
Försedd med en större vridkondensator, t. ex. 500 pF,
lämpar sig denna oscillator lika bra för längre vågor.
Spolarna få då givetvis andra varvtal.
Alstring av normaljrehvenser.
De ovan omtalade vågmetrarna måste kalibreras, och
detta kan ske med tillhjälp av de ordinarie
rundradiostationerna, vars frekvenser äro tillräckligt noggranna
5 »Enkel vågmeter», Populär Radio, juli 1935.
0 För närmare detaljer se Populär Radio, juli 1936, sid. 164—165.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
