Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Meissner-supern provad, Lamb-eliminatorn utmärkt vid telegrafimottagning, dess verkan lätt åskådliggjord i katodstråleoscillograf, av W. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
67
MEISSNER-SUPERN PROVAD
Lamb-eliminatorn utmärkt vid
telegrafimottagning. Dess verkan lätt
åskådliggjord i katodstråleoscillograf
B
>et finns flera olika sätt att prova en
radioapparat. Det vanligast använda består i att man
undersöker, hur många stationer man kan få in på
de olika våglängdsområdena. Antalet hörda stationer blir
då ett mått på mottagarens känslighet. Emellertid är denna
metod mycket otillfredsställande, ty resultatet är ju
beroende av såväl mottagningsförhållandena som antennens
beskaffenhet. De förra bero av såväl årstiden som tiden
på dygnet och kunna även i hög grad variera på grund av
tillfälliga elektriska oväder. Ett sådant hade vi som
bekant känning av helt nyligen.
Genom lyssningsprov kan man naturligtvis även bilda
sig ett omdöme om mottagarens selektivitet och fidelitet,
och en van person kan på detta sätt ganska väl bedöma
olika apparater. Men vill man ha fullt objektiva resultat,
så måste man tillgripa instrument, såsom signalgenerator,
tonfrekvensgenerator och katodstråleoscillograf. Vi skola
här nedan redogöra för en del prov som med hjälp av
dylika instrument gjorts på den i föregående nummer
beskrivna 7 + 5 rörs Meissner-supern. Dessa prov äro långt
ifrån fullständiga; de kunna endast tjäna som exempel på
vad som kan åstadkommas med hjälp av lämpliga
instrument. Några direkta mätningar av känslighet m. m.
utfördes ej heller.
Till att börja med avlyssnades några stationer i snabb
följd på kort-, mellan- och långvåg. Härvid lade man
märke till att återgivningen var synnerligen klar och ren,
bortsett från en del elektriska störningar från maskiner
i grannskapet, vilka gjorde sig särskilt kraftigt gällande
på mellanvåg. En märkbar reducering av dessa störningar
kunde åstadkommas genom att störningseliminatorn,
utförd enligt den av amerikanen James J. Lamb uppfunna
principen, bringades i funktion. Mångdubbelt
verksammare blev denna eliminator emellertid vid mottagning av
telegrafisignaler. Man kunde sålunda få en signal, från
början praktiskt taget ohörbar på grund av störningarna
— alltså en mycket svag station — att komma igenom
fullt tillfredsställande ur läslighetssynpunkt. Man har
härvid eliminatorn ur funktion från början, och ökar
successivt dess blockeringsförmåga, ända tills den börjar
angripa själva signalen. Då kan man ej komma längre.
Det är helt naturligt att störningseliminatorn gör större
nytta vid telegrafi än vid telefoni. Den blockerar endast
störningsimpulser som äro starkare än den önskade
signalen. Vid telegrafi kan man mycket väl läsa en signal
som nätt och jämnt når upp till störningsnivån, men vid
telefoni — och i all synnerhet när det gäller
musiköverföring — bör signalstyrkan ligga ett gott stycke över
störningsnivån, för att man skall vara belåten med
resultatet. Det är dock troligt att Lamb-eliminatorn kan vara
till nytta vid amatörtelefoni, och det skulle vara roligt
att höra om någon svensk amatör gjort några erfarenheter
i den vägen.
För att återgå till Meissner-supern studerades härefter
dess resonanskurva i oscillografen med hjälp av en
fre-kvensmodulerad signalgenerator1. Hela mätapparaturen
var av det amerikanska fabrikatet Clough-Brengle. Man
kunde följa den stegvisa variationen i resonanskurvans
bredd vid omställning av selektivitetsomkopplaren.
Härefter undersöktes fideliteten hos lågfrekvensförstärkaren,
som visade sig ha en alldeles rak kurva mellan 50—11 000
p/s. Detta gjordes med hjälp av en interferensgenerator
samt med oscillografen som indikator. En stor
kraftförstärkare, avsedd för högtalaranläggningar, provades
samtidigt, och den befanns ha en kurva som sjönk kraftigt
under 200 och över 3 000 p/s. (Referensnivå = 400 p/s.)
Denna förstärkare var givetvis ej avsedd för
musikåtergivning.
Ett intressant prov gjordes slutligen med
störningseliminatorn. På mottagaren matades från signalgeneratorn
in en med 400 p/s modulerad signal, och till
antennkläm-mati anslöts via en kondensator på 1 000 pF den icke
jordade polen på en från likströmsnätet driven
grammofonmotor. Parallellt med högtalaren inkopplades
oscillografen med vipposcillatorn så inställd, att två våglängder av
400-periodsvågen blevo synliga på skärmen. Störningarna
1 Gunnar Johnson: »Frekvensmod ulerad signalgenerator», Populär
Radio nr 12, 1936.
Forts, ä sid. 72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
